Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 8. Oktober 1932
- Recensioner
- Holger Ahlenius: Ett humanistiskt standardverk
- G. S.: Kreuger inför psykiatrikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är verkligen sällsamt, att en av
nutidens finaste och skarpsinnigaste kännare av
fransk kultur och fransk själsart är en tysk
humanist. Hans stora arbete om den franska
kulturen, som nu alltså är tillgängligt även
för en större svensk allmänhet, är utan tvivel
att betrakta som ett av vår tids humanistiska
huvudverk för hela Europa. Det intar denna
rangställning genom sin djuplodande
lärdom, sin bredd och sin vittomspännande
karaktär men också och framför allt i kraft
av sin fördomsfria och nobla vidsynthet, sin
grundliga och kärleksfulla inlevelse i ett
främmande lands kultur. Det är ett
betydelsefullt bidrag till det ständigt hotade
europeiska samförstånd, varpå i våra dagar alla
goda krafter arbeta; det är icke blott ett
lärdomsprov och en stor intellektuell
prestation utan också vad mera är: en positiv
insats. Holger Ahlenius.
Kreuger inför
psykiatrikern
Poul Bjerre: Kreuger. Natur och Kultur.
7: 50.
Liksom alla andra böcker på olika språk
om Kreuger är naturligtvis också denna en
konjunkturvara, om vars värde och riktighet
man gör klokast i att ej uttala sig. Doktor
Bjerre är alltför gammal och framgångsrik
författare för att ha kunnat vara helt
okänslig för uppgiftens rent lukrativa följder,
men därmed vare icke sagt, att han skrivit
sin bok i spekulationssyfte. Man skall vara
mycket illvilligt stämd för att undgå att
märka, att Bjerre tagit sin uppgift på djupt
allvar och att han nedlagt ett enormt arbete
på densamma. Han är angelägen om att
framhålla, att hans bok varken avser att anklaga
eller försvara den döde utan rätt och slätt
förklara honom. Ur denna utgångspunkt
räknar han det som en ren fördel, att han
aldrig känt Kreuger personligen utan varit
hänvisad att objektivt och sakligt lägga
samman fakta och vittnesbörd. Han säger sig
vid utarbetandet av boken ha samarbetat med
ett femtiotal personer, som stått Ivar Kreuger
nära och som beredvilligt lämnat honom alla
upplysningar. Han är förhindrad att nämna
dessa personer vid namn, men man kan utgå
ifrån, att de i första hand varit Kreugers
anhöriga, umgängesvänner och medhjälpare.
Det synes vittna om en viss naivitet hos
författaren, att han tagit dessa i fallissemanget
mer eller mindre starkt engagerade personers
uttalanden för goda. Icke så att de kanske
medvetet skulle ha velat undanhålla
sanningen eller velat idealisera respektive
svartmåla den döde, men det säger sig ju dock
själv att de inte helt ha kunnat göra sig fria
från emotionella hänsyn. Den objektivitet av
vilken författaren berömmer sig förefaller
alltså att vila på ganska osäker grund.
Om sålunda den bild Bjerre ger av
människan Kreuger måste betecknas som en
hypotes av problematiskt värde, så saknar
den därför icke förtjänster. Oss synes det
som om boken har sitt största värde som en
lektion i tillämpad psykologi. Författarens
människokunskap och lidelsefulla
psykologiska intresse äro höjda över varje tvivel
och då de som här anpassas på ett för envar
känt fall verka de avgjort stimulerande.
Kreugerboken har av åtminstone en kritiker
betecknats som ett löjligt och utmanande
försök att rehabilitera Kreuger, att göra
honom till en martyr för tidsandan och till
en härold för en ny världsordning, där
koncernstaten övertagit nationalstatens roll. Det
är sant att Bjerre genom en dylik förklaring
söker låta Kreuger behålla något av sin
storhet ännu i döden. Det är också sant att
Bjerre synes tro på det lyckliga, eller i varje
fall det sannolika, i en dylik utveckling av
världshushållningen. Men det är orättvist att
säga att han därför idealiserat människan
Kreuger och i honom sett framtidens
härskartyp. Han betonar att Kreuger genom vissa
psykiska förskjutningar var särskilt ägnad
att uppträda som ett banbrytande geni, men
han deklarerar lika klart, att mannen enligt
hans tanke var en undermålig, outvecklad
människa, lidande av andlig torftighet och
en fruktansvärd affektiv inskränkthet. I en
nervernas och känslornas abnormt nedsatta
reaktionsförmåga finner han den djupaste
förklaringen till ”gåtan Kreuger”, och det
kan inte hjälpas att han utvecklar denna sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0643.html
