- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 /
34

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1932 - Diktaren och kritikern. Enquête - Bo Bergman - Carl Björkman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oss en julmarknad, och för den stora
köppubliken är en god bok inte den som skapar
helg omkring sig, utan den som påverkar
matsmältningen gynnsamt under helgdagarna.
Kunde åtgärder vidtagas för en jämnare
fördelning av böcker och litteraturanmälningar
under året, skulle litteraturen säkerligen
vinna på det i längden.

CARL BJÖRKMAN

Journalistinstinkten har blivit en allvarlig fara för vår
litteraturkritik.


Naturligtvis är det enbart ett glädjande
faktum att den svenska pressen på senare år
ägnat ett så frikostigt utrymme åt
bokproduktionen ; näppeligen något annat europeiskt
lands dagspress torde kunna briljera med så
många spaltmeter till böckernas diskussion
och tjänst. En dylik generositet från
tidningsledningarnas sida är väl enbart tacknämlig
för författarna, vilka ju först på så vis
verkligen nå den stora publiken; en bok studeras
kanske av tusen läsare, en tidning av
tvåhundratusen, och om också författarens röst
via referatet blott når publiken som en
åter-utsändning, så är det dock först med
tidningskritiken — den må sedan vara panegyrisk
eller nedsablande —- som hans meningar och
mål bli kända i en vidare cirkel. Säkert
skulle den svenska litteraturen icke vilja vara
den svenska pressens underrättelseväsen
förutan.

Såtillvida torde väl också de svenska
författarna ha skäl att vara nöjda med sina
kritiker som dessa i så ojämförligt
övervägande grad stå främmande för den tyska
litteraturkritikens politiska och den franska
kritikens ekonomiska korruption, och det är
verkligen en välsignelse att det hos oss bland
kritiker som äro att räkna med, icke betraktas

som någon skam att ta tillbaka ett förhastat
omdöme eller rätta ett överilat misstag; de
par tre exempel på klickkritik och litterär
cellbildning som svensk litteraturkritik den
dag i dag är kan uppvisa, utesluter inte att
vår litterära kritik i gemen som enande märke
faktiskt inget annat har än detta: sin strävan
ejter rättvisa!

Vad som däremot kan ge anledning till oro
och som borde kunna väcka eftertanke synes
mig framför allt vara en annan sak.
Journalistiken har beredvilligt berett rum åt det
litterära reportaget, det är sant, men denna
flotthet har litteraturkritiken fått köpa med
offer just åt journalistiken. En tidning måste
tänka på sin publik, det är klart, och
följaktligen måste även kritikern tänka på
publiken; också honom måste redaktionen räkna
med när det gäller att skapa effekter, servera
små sensationer och göra tidningen kvick
och underhållande. Men följden härav blir
genast den att kritikern tvingas att uppsöka
det material, som i första hand kan tjäna
tidningen i dessa dess pittoreska syften, han
tvingas att lyssna till alla de mer eller mindre
lustiga anekdoterna, han drives att rota i den
kulturhistoriska kofferten. Låt oss anta att
under en och samma säsong en gudabenådad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0682.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free