Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1932 - Ragnar Svanström: Två länder och en kvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RAGNAR SVANSTRÖM
annat. Hon var alldeles icke skapt att sitta
stilla på ett slott i Schlesien och vara
furstinna och sin makes gemål. Fursten av
Pless var utan tvivel en hedersman. Han
gjorde det mesta möjliga för sin fru. Vad
han hade att ge, det gav han, och det betydde
åtminstone under de första åren av deras
äktenskap huvudsakligen pengar. Sanningen
att säga var herren till Pless ogement tråkig.
Han var icke särdeles intelligent, och han
saknade intressen och ambitioner. Det vill
säga han hade gärna blivit ambassadör i
Wien eller i Washington; han blev det ej, och
det torde knappast vara någon förlust, att
man icke möter hans namn bland
förkrigstidens diplomatiska aktmaterial. Han läste
aldrig en bok, han var mera road av
småsaker än stora ting, ty sådana tvungo honom
att tänka. Han var på det hela taget en smula
klumpig och stel i sin styva uppfattning av
bördens förpliktelser och rättigheter. Daisy
fann det furstliga skådespelet pressande,
besvärligt och löjligt. Hon längtade tillbaka
till England.
Det var de första åren. Sedan blev det
bättre. Hon utvecklade sin skönhet och sin
charm, hon blev ryktbar och fick roligt. Hon
dansade och flirtade, hon sjöng på soaréer
och spelade amatörteater. Hon hade skalken
i ögonvrån, trånad i sinnet och längtan i
hjärtat — endast när hon fann, hur svårt det
var att tillfredsställa den sistnämnda
dispositionen, brukade vemodet bryta fram. Hon
hade även en viss intelligens, en viss maliciös
skarpblick, och hon började roa sig på sin
omgivnings bekostnad. Hon upptäckte, att hon
i de flesta fall var den överlägsna parten.
Hon såg prinsar och storfurstar och
ambassadörer falla på knä och erbjuda henne sin
kärlek, och hon såg dem allesammans göra
det lika dåligt. Deras kärlek var ofta
klad-dig och nästan undantagslöst klumpig. Hon
dömde kvickt och skarpt och skoningslöst.
I sin dagbok satte hon sina känslor på pränt.
Och där kunde det låta så här:
”Berlin — Gode Gud! det är värre än allt
annat — Männervereine und Bier; hasande
steg på Unter den Linden; icke en tycks
kunna gå: antingen en stram soldatmarsch
eller en överhalning bakåt med magen ut;
kvinnorna gå utan grace....... Societeten
är småaktig, småborgerlig och avundsjuk.
Hovet är trångsinnat, teatraliskt och
övermodigt. Och likväl är jag mitt uppe i det!”
Kejsaren kom tidigt in i hennes liv.
Otvivelaktigt var han en av dem, som föllo för
hennes behag — varför var han exempelvis
så ivrig, att kronprinsen ej skulle få tillfälle
att fortsätta sina uppvaktningar? Hon var
så olik alla andra kvinnor, som funnos i hans
omgivning. Hon var engelska och en mycket
typisk och mycket vacker sådan. Hon var
därtill tillräckligt medveten om sitt kvinnliga
övertag för att våga säga emot honom i
impertinenta ordalag, och det roade honom.
Han behandlade henne ömsom chevalereskt
och ömsom nedlåtande maskulint. Han sände
henne rosor och presenter och signerade
porträtt, han kallade henne ”kära Daisy” men
också — i otålig ton — ”kära barn”,
samtidigt underrättande henne om att politik
skulle hon ej bry sig om, ty det begrep hon
inte.
Och detta tyckte Daisy ej om. Hon ville ej
bli behandlad som en docka. Hon hade sina
egna idéer, och dem ville hon se genomförda.
”Bülow och kejsaren tro, att jag endast är
en skön kvinna, och föreställa sig, att blott
de tala om detta för mig, så snart de träffa
mig, eller säga mig utsökta komplimanger,
så har jag fått alla mina önskemål uppfyllda.
Men framdeles är jag besluten att visa dem,
att jag väntar mig något helt annat — och
en vacker dag kommer jag också att få det.”
Hon fick det icke. Kejsaren fortsatte att
uppvakta henne och visa henne sin speciella
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
