Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1932 - Ragnar Svanström: Två länder och en kvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RAGNAR SV AN ST RÖ M
Men allteftersom åren gingo, erfarenheten
växte och synkretsen vidgade sig, vidgade sig
också hennes sympatier — och antipatier.
Hon fick i mångt och mycket en mindre
överlägsen hållning. Hon fann, att ej ens de
ständiga triumferna på fåfängans marknad gåvo
någon behållning. Den sköna furstinnan blev
melankolisk, och hennes diarium formade sig
till en patetisk affär. I högtidliga ordalag
anförtrodde hon åt detta, att det icke var så
alldeles lätt att finna ett tillfredsställande
modus vivendi. Hon kom underfund med att
livet var kort, och hon var rädd för att hon
ej skulle kunna utnyttja det på rätt sätt. Hon
började sucka efter lugn och stillhet, hon
anförtrodde till och med sin dagbok, att
numera var hon mycket glad och mycket
tacksam för att äga en make som gamle Hans.
Hon klagade över sin lott att behöva deltaga
i fåfängliga nöjen och citerade långa dikter,
som gåvo uttryck åt sentimentala
förnimmelser om livets intighet. Hon ville
hädanefter leva för att göra rätt för sig, bruka den
makt och den rikedom, hon fått i sina händer,
till att göra gott. Man har ingen rätt att
betvivla uppriktigheten i dessa hennes
föresatser och känslor. Men det är svårt att
komma ifrån, att hon, när hon ger uttryck
åt dem i sin dagbok, näppeligen är till sin
fördel. Det är för mycket patos och för
många suckar. Sammanhängande med denna
botfärdiga stämning är emellertid en annan
företeelse, nämligen hennes växande
politiskpsykologiska objektivitet. Hon lärde sig inse,
att Tyskland i själva verket var ett ganska
märkligt land. Hon började ana, att det
bakom de klumpiga maneren, de löjeväckande
titlarna och de utmanande uniformerna fanns
en verklig kraft. Hon konstaterade, att
Englands försprång som ledande makt minskades.
Hon beklagade uppriktigt detta, men
samtidigt kunde hon ej undgå att säga sig, att
felet låg i dess egen kortsynthet och tröghet.
Så gled hon in i tankebanor och känslolägen,
som kommo henne att i Tyskland försvara
allt engelskt och i England allt tyskt. Hon
gjorde vad hon efter måttet av ringa krafter
kunde för att utjämna motsättningarna och
undanröja missförstånden mellan de båda
länderna. Hon talade försoningens ord både
med konung Edward och kejsar Wilhelm.
Men det hjälpte nu föga. Ty hon var alldeles
för vacker och alldeles för kvinnlig för att
man i förkrigstidens salonger skulle taga
henne på allvar. De höga herrarna insisterade
på att betrakta henne som sin väninna. Det
var hennes ambition att bli även deras vän.
På tal om kejsaren säger furstinnan Pless
i en efterskrift till sina dagböcker,’ att hon ej
förstår, varför man numera talar om honom
som en död man. ”He is very much alive”,
tillägger hon. Detsamma gäller om henne
själv. Hennes vitalitet synes vara oförminskad.
1930 publicerade hon sin självbiografi, som
numera föreligger i vårdad svensk
översättning, och 1931 utgav hon ett rikhaltigt urval
ur de dagböcker, på vilka hon baserat sin
levnadsteckning. Båda böckerna äro mycket
underhållande lektyr. De äro pikanta och
särskilt vad diarierna beträffar frispråkiga.
Hon var under sin glans dagar aldrig rädd
för att säga sin mening rentut, och denna
egenskap kännetecknar henne även som
författarinna. Det förvånar knappast, att hennes
memoarer i utlandet blivit en lysande
publikframgång. Som en skildring av la vie intime
i stora världen före 1918 äro de en unik
företeelse. Som sådan ha de sin styrka men också
sin begränsning.
Förhållandet är nämligen det, att furstinnan
Pless huvudsakligen endast levde på
förkrigs-världens privatsida. Hon mötte i första hand
dem, som levde med, icke dem, som arbetade
och satt inne med makt och myndighet. Därav
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
