Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 / 57 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1932 - Recensioner - Hjalmar Gullberg: Vita Nuova. Bertil Malmberg från Slöjan till Illusionernas träd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gå. /Snart är det slut.” Och det är typiskt,
att den svenska titeln på dikten blivit dessa
ord, som sakna motsvarighet i originalet: Allt
skall förgå. — De kanske vackraste dikterna
i samlingen handla om parker, miljön för
ensam meditation. I skymningsalléernas
lampljus och glansen från de älskande parsns
ögon ser vandraren illusionernas bedrägliga
sken (”Parkerna”); först när parken ligger
mänskotom och frusen, kan han tala, till
tomma grenar och frusna fontäner
(”Vinterpark”). Intensivare än någonsin blåser den
stora förgängelsens vind i de fyra rader, som
kallas ”Diktaren”:

Det viner av pinande blåst i allén
— där skymtar en fågel, där vajar en gren,
där går en man med en korg torrt löv
under flygande hadessken.

Om promenader i en höstlig park på andra
sidan verklighetens gräns handlade ett
kusligt fascinerande mästerverk i ”Vinden”;
”Dårarna”, de fyra anstalthjonen, hade varit
folk som vi, tills tingen mist sitt
sammanhang för dem och de glidit undan till en
annan värld:

Och vaktaren som vallar dem,
han leder endast deras kroppar hem.

Oändligt fjärran därifrån

står oåtkomlig maharadjans son,

står oåtkomlig greven av Chambord
och han som fyller tusen år

och han som är en kostbar vas
av idel genomskinligt glas.

Versen återkommer i den nya diktsamlingen,
men ”Den dödes ord” handlar om den ännu
avlägsnare värld, där allt virvlar bort i
vinden:

Och alla dessa stycken och fragment
har jag kanhända fordom känt

som klanger av en större klang,
som gyllne länkar av ett sammanhang.

Då gick jag i den livets ring,
där glimtarna förtätas och bli ting.

Men så en dag: allt föll isär.

Jag vet ej vem jag var och vem jag är,

och jag kan icke skilja mer

på vad jag drömmer och på vad jag ser.

BERTIL MALMBERG

Men den döde får inte det sista ordet i
denna djupa och gripande bok, som
betecknar en pånyttfödelse, ett återuppvaknande.
Slutsidorna handlar om en man som
återvänder till livet. Inte för att söka inträde i
någon lyrisk-orgiastisk livsdyrkarsekt: han
har sett för mycket av tillvarons nattsida för
att bara låta sig förbländas och berusas.
Ännu halvt tvekande, med återhållsamma
gester, berättar han om sin omvändelse till
ljuset. Mayas slöja virkas åter samman, den
isande Vinden upphör och Illusionernas träd
börjar knoppas på nytt. Och diktaren
förråder, att det är en ny kärlek som kommer
det förtorkade trädet att åter grönska:

Det ljusnar sakta, och det ler och knoppas,
och livet sätter nya blad,
och det är du som gör, att jag kan hoppas,
och det är du som gör, att jag är glad. (”Morgon.”)

I Bertil Malmbergs författarskap betecknar
”Illusionernas träd” avslutningen på en
period, det personliga genombrottets, och
inledningen till en ny. Kring livsträdet i hans
poesi börjar åter den tidiga vårens fåglar
sjunga, ”men näktergalen bidar ännu sitt
välljuds tid”.

Det låter som ett löfte om vad som komma
skall. Hjalmar Gullberg

57

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>