Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1932 - Rütger Essén: Kan man tala om ett Europa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rütger essén
KAN MAN TALA OM ETT
EUROPA?
Kan man tala om ett Europa — ett levande,
om sin andliga realitet medvetet Europa?
Eller endast om ett geografiskt begrepp, en
kulturregion, en politisk fiktion? Frågan
gäller detsamma som orri Europa kan handla,
organisera sig, bemästra sina egna problem
— eller om kaos och internationell anarki
liksom hittills skall lamslå vår gamla
världsdel, ytterligare nedpressa dess en kort tid
dominerande världsbetydelse och ödelägga
dess välstånd och kultur.
Ty man måste ha klart för sig att här kan
intet improviseras på artificiell eller fiktiv
grund. Finns ej den levande enheten Europa,
bli alla försök att draga politiska och
ekonomiska handlingskonsekvenser av en antagen
europeisk enhet dömda att förfela sina syften.
Den andliga verkligheten måste som alltid
i historien gå före gestaltandet i handling,
eller åtminstone träda i dagen och nå
medvetenhet samtidigt med den. En statskonst
som förutsätter vad som icke finns, en
statskonst ”före sin tid” är icke blott meningslös
utan skadlig, ett onödigt irritationsmoment
i en värld som sannerligen ändå har nog av
bekymmer.
Men å andra sidan är en statskonst som ej
fattar vad tiden kräver och behöver, en
statskonst, som vägrar att se de nya behoven,
närmast jämförlig med en organismens
åderförkalkning och blir liksom den med tiden
en verklig fara. Ingen av dessa båda arter
av politik, varken den utopistiska eller den
förstelnade, fyller sålunda måttet, även om
de var för sig kunna präglas av ärlig strävan
och sålunda bägge stå åtskilligt över den
vanligaste politiken, eller den som bedrives
av det stora flertalet av den ännu så kallade
moderna parlamentariska och demokratiska
politikens personal. Detta personalskrås syfte
är nämligen i regel intet annat än att hålla
apparaten i gång, sitta i parlament, lägga upp
valstrider, byta om ministärer och
överhuvud utveckla en komplicerad och bullersam
reklamaktivitet, vars främsta ändamål dock
endast är att avvända folkens uppmärksamhet
från de verkligt betydelsefulla och allvarliga
problemen och hindra dem att genomskåda
den högsta parlamentariska yrkeshemligheten,
nämligen att ”there is no politics in politics”
— eller att den parlamentariska politiken
tjänar helt andra syften än att söka lösningar
till folkens livsproblem.
Om därför Europa är eller håller på att
vakna till en levande enhet så lär detta
medvetande dock knappast komma i särskilt hög
grad till synes i de parlamentariska
församlingarna, vilkas gamla läglar ej skulle tåla
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
