Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 10. December 1932
- André Maurois: Brev från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BREV FRÅN PARIS
hängivna omvårdnad. Slutligen påtar hon sig,
ehuru oskyldig, skenet av otrogen maka;
sergeant Chantiran blir svartsjuk. En dag,
när han hotat henne, ryggar hon förskräckt
tillbaka mot fönstret, faller ut genom det
och slår ihjäl sig. Liksom hon till slut själv
trodde på sitt äventyr med Bournazel, börjar
Chantiran slutligen tro att han har mördat
henne. Han blir elak, lömsk och farlig. Han
skryter med att ha begått ett mord. Han far
till Marocko, och där faller han själv ned
från en balkong, liksom Anna före honom.
Sålunda blir i båda fallen ett inbillat brott
sonat genom ett verkligt offer, vilket bevisar,
att för människan allt försiggår i själen,
vilket måhända inte bevisar någonting alis,
liksom alla goda romaner. Men det märkliga
med denna roman är att alla dessa olika
personer i skilda samhällsställningar och
yrken verka sanna och livslevande. Sergeanten
Chantiran och hans kamrater tala ett absolut
äkta och roande kasernspråk.
Handelsresanden Bournazel, lärare, infödingar i Algeriet
— alla har författaren studerat med samma
noggrannhet. Ämnet är intellektuellt, tonen
realistisk. Det hela är en ny och saftig
blandning.
*
Utanför romanernas kategori skulle jag
vilja fästa uppmärksamheten vid en ypperlig
liten bok av Gaston Zeller om förhållandet
mellan Frankrike och Tyskland under de
senaste tio århundradena. För det första får
man där veta, att rivalskapet mellan
Frankrike och Tyskland icke är något historiskt
faktum av gammalt datum; man får där i
främsta rummet veta att historien (som Paul
Valéry redan i en märklig essay påstått vara
oförmögen att sanningsenligt rekonstruera
det förflutna) i än högre grad är oförmögen
att föreskriva oss, hur vi skola förhålla oss i
framtiden. Om vi ha något att lära av
historien, säger Zeller — och häri är jag
överens med honom — så är det insikten om
människans frihet och om möjligheten för
den modige individen att utforma framtiden
och att göra slut på den antagonism mellan
nationerna, som är förklarlig, men som icke
är nödvändig.
Denna lilla bok är utgiven i samma serie
som Siegfrieds berömda bok om den engelska
krisen (Colin éd.).
*
Marskalk Joffres memoarer ha kommit ut.
De äro intressanta och bekräfta den
uppfattning man redan hade om denne mans
rakryggade hederlighet. Han söker ingalunda
skriva något litterärt verk, men han undviker
sorgfälligt ali platthet och ali onödig
utsmyckning. Boken är skriven i enkel och klar
rapportstil. Berättelsen följer dagordningen.
Den hjälper oss att förstå, vad som inträffade
i början av kriget och framför allt den
åtgärd Joffre såg sig tvingad att vidtaga,
nämligen att på fjorton dagar byta ut hälften
av sina generaler. Jag kan utan tvekan säga
att bland alla memoarer av generaler, som
utgivits om kriget, finner jag, att dessa utvisa
den största intelligensen. Det fanns
skickligare och till det yttre mer lysande män,
som med välvillig ironi brukade tala om
”gubben Joffre”. Gubben Joffre var en stor
man, till intelligensen likaväl som till
karaktären. Jag tycker om hans lugn, hans sunda
förstånd och den stränga klarsyntheten i hans
omdömen. Många av de män han talar om
går han tämligen illa åt, men detta utan
agg, utan personlig hätskhet. En god bok av
en handlingens man.
35
>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0763.html
