Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1932 - Hugh Walpole: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HUGH WALPOLE
intellektuella nödvändigt skola förakta alla
de författare som sätta en ära i att berätta en
god ”story”. I A. E. W. Mason till exempel
ha vi en berättare av första ordningen. Unga
intellektuella författare skulle göra klokt i
att som omväxling studera den skickliga
tekniken i en berättelse som ”Miranda of the
Balcony” och ”The Broken Road”. Det skulle
lära dem att om de utöver sin intelligens, sin
fina smak och subtilitet också ville skriva
om någonting, så skulle de icke bli sämre
för det utan tvärtom en god del bättre.
Och varför fnysa the broadbrows åt den
präktiga mustigheten, färgen och ingivelsen
i stora partier av ”Ulysses”, åt den djupt
personliga känslan i ”The Waste Land” och
”Ash Wednesday”, åt Aldous Huxleys
lidelsefulla puritanism. Jag tror icke att det på
mycket lang tid rått ett så spänt förhållande
mellan de två olika slagen av litteratur.
Detta är av särskild betydelse just nu på
grund av den nya bokpublik, om vilken jag
alltid talar. Jag talar om den åter och åter
därför att den är ett fenomen av allra största
betydelse. Under den sista månaden ha två
ledande tobaksfirmor utarbetat omsorgsfulla
projekt att skänka böcker likaväl som
automobiler, tebrickor och cigarrettfodral till
samlare av deras kuponger. Ni kan gärna
skratta åt detta, men det är i verkligheten
icke alis någonting komiskt. Den lista på
böcker, som skänktes av en av dessa firmor,
är helt enkelt anmärkningsvärd för sin goda
smak och sitt omsorgsfulla urval.
Vem skall leda alla dessa nya läsare.
Förvisso icke mr and mrs Leavis i Cambridge,
som utesluta nästan varje samtida författare
från sitt gillande. leke heller hoppas jag
något av dessa kritiker, som anse att varje
bok, som i fråga om teknik eller ämne är före
sin tid, bör hållas tillbaka. Är det inte
möjligt att vara i besittning av god kritisk smak
och ändå beundra det bästa inom varje
genre? Är ”The Good Companions”, bara
därför att det var en utomordentligt populär
bok och handlade om lyckliga människors
äventyrliga upplevelser, fördömlig? Är ”Ash
Wednesday” icke värd ett försök, därför att
den är svårbegriplig? Jag kan icke se något
som helst förnuft i alla dessa våldsamma
motsättningar. De äro dumma, inskränkta och
retsamma.
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
