Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1932 - Recensioner - Johannes Edfelt: Norsk ungdom - G. S.: Bok-klubbssemester - N. B.: En komisk krigsbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RECENSIONER
Bok-klubbssemester
Wilhelm Speyer: Roman om en natt.
Översättning av Eyvind Johnson. Svenska
Bok-klubbens romaner. Bonniers. 6: 50.
Denna bok har redan i sin tyska gestalt
varit föremål för några rader under rubriken
hans stil, den ungdomliga verve, varmed han
genomför en skildring av ungdomliga kriser
och själsliga konflikter. Strängare
komposition är däremot inte hans styrka.
Erik, den unge advokaten och
huvudpersonen i Fangens roman, vantrivs i sin
juristjackett och kontorsmiljö. Han är trött på att
enbart ”fungera”. Därmed är problemet ställt
och konflikten given. Han får inte tillfälle
att i en banaliserande omgivning leva ut sina
mänskliga möjligheter — och vilka få
egentligen det i den moderna grottekvarnsmiljön?
Till denna olust över de rena
funktionsplikterna komma för Eriks vidkommande
andra anledningar till leda och missnöje: det
företag, vari han är engagerad, är en
operationsbas för veritabla skumraskaffärer,
dirigerade av advokat Fretten, en
samvetslös,’skarpslipad och svårfjällad affärsman av den typ
som vi med en billig förenkling vant oss vid
att etikettera som ”amerikansk”. Ett av
bokens ypperligaste partier är skildringen av
den bolagsstämma, vid vilken Erik med
diabolisk och benhård advokatyr lyckas rädda
en av affärshajar ruinerad man, som
visserligen är ett kräk av första ordningen.
Situationen blir till sist outhärdlig för Erik, och
efter en uppgörelse vid faderns dödsbädd
med ty åtföljande självrannsakan tar Erik
resolut sitt parti, det vill säga han tar sin
Mats ur skolan, gör rent hus med sin
arbetsgivare, gör slut på ett kyligt erotiskt
förhållande till en skådespelerska och reser hals
över huvud till Paris, där han återfinner sin
ungdoms älskade, Astrid, nu en
desillusionerad kvinna, som har föga värme övrig för
någon man. Sin frostbitna vår besluter hon
emellertid att skänka Erik, och så öppnar
slutligen denna med omisskännligt individuell
accent berättade historia perspektivet mot ett
nytt och fördjupat liv — med nya krav och
nytt ansvar. Johannes Edfelt
En komisk krigsbok
Alexander Lernet-Holenia: En
ung herres äventyr i Polen. Gebers. 3: 75.
Utom soldaten Svejk hade jag inte
påträffat någon romanhjälte, som upplevat
världskriget från den komiska sidan, förrän
j ag råkade huvudpersonen i Alexander
Lernet-Holenias ”En ung herres äventyr i Polen”.
Det är en händelse, som ser ut som en tanke,
att både Hasek och Lernet-Holenia framgått
ur den sammanstörtade habsburgska
monarkiens folkelement, som fingo lida värre än
några andra under den stora ofreden. Hos
nationer, som kommo mera helskinnade ur
denna, har krigsdikten en tragiskt allvarlig
karaktär, men här möts man av galghumorn
i renodlad form. Hasek vände sina taggar
”Om vi finge välja” i B. L. M:s
augustinummer. Vi framhöllo där att boken är en
kriminalroman av mycket ovanligt slag;
möjligen bör den rentav uppfattas som en
respektlös satir över hela denna
litteraturgenre. Författaren bygger med överlägsen
intrigskicklighet upp ett svindlande korthus,
låter oss beundra dess djärva arkitektoniska
skönhet under en sekund varefter han med
en fräck grimas åt läsaren blåser omkull
alltsammans. En läsare med det rätta
barnasinnet skall möjligen gråta över förlusten av
den roliga leksaken, men han skall inte
kunna förneka att leken var god så länge
den varade. Speyer är en fulländad virtuos,
en de luftiga infallens gudabenådade man.
Hans tyska är så spirituell och glasklar att
den omöjligen skulle kunna tryckas med
gotiska bokstäver. Detta får man nu inte
njuta av om man läser översättningen, men
Eyvind Johnson är till sin typ ganska nära
besläktad med Speyer. Även han är en
formuleringskonstnär av rang, även han trivs på
gränsområdena mellan fantasi och verklighet,
mellan blodigt allvar och ironiskt skämt.
Svenska Bok-klubbens medlemmar ha
kanske efter alla de gedigna saker, som redan
kommit i serien känt behov av litet semester.
Den kunde inte gärna ha blivit mera
förtjusande än i Wilhelm Speyers sällskap i de
bayerska alperna. G. S.
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
