Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1933 - Hugh Walpole: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att aldrig återvända. I England tror jag att
dessutom den dyrbara bokens tid är definitivt
till ända. Jag menar icke att icke den
sällsynta och vackra boken till högt pris
fortfarande kommer att finna köpare. De
förlag, som specialiserat sig på dylika ting,
t. ex. Nonesuch Press och The Golden
Cockerel, komma alltid att ha sina avnämare, men
biografien för 42 shillings, minnena och
hågkomsterna för en guinea, reseskildringarna
för 32 shillings, dessa äro försvunna för att
aldrig mera komma igen. De levde på
biblioteken, och sedan dessa väl en gång på grund
av de dåliga tiderna vant sig av med att köpa
dem, komma de aldrig mer att göra det.
Många människor här tro att också romanen
till 7 s. 6 d. är dömd. Hur många
romanförfattare i England av i dag kunna sälja 10,000
exemplar till ett dylikt pris? Kipling,
Galsworthy, Charles Morgan, Evelyn Waugh, John
Buchan, A. E. W. Mason — och några till.
Varenda förläggare kan tala om för eder, att
han, medan han gör en viss förtjänst på att
sälja 4,000 exemplar av en bok förlorar
allt vad han vunnit på de böcker som
knappast säljas alis. Jag hörde talas om en
förläggare häromdagen, som hade sålt precis
60 exemplar av en roman, som hade synts
mycket lovande. Av detta följer att antingen
romanens pris utom i vissa fall måste sänkas
eller också att förläggarna måste minska på
sin utgivning. Nu då de cirkulerande
biblioteken anskaffa så få exemplar som möjligt av en
ny bok, har den nye romanförfattaren — den
författare som ännu icke funnit en publik —
ingen säker marknad alis. Jag kan inte inse
varför inte John Galsworthy och Somerset
Maugham fortfarande skulle kunna utges till
7 s. 6 d., under det att mr Smith och mr Jones
utkom i ett billigare format till 3 s. Under
alla förhållanden är sakernas nuvarande läge
omöjligt. Tusentals av de böcker som utges
i England, dö innan de äro födda. Ingen har
tid att köpa dem, sälja dem eller läsa dem;
de blott förvirra recensenterna, göra
författarna besvikna och sina förläggare förgrämda.
1932 har också varit ett besvikelsens år
genom sin ytterligt torftiga poesi. Den redan
nämnda ”New Signatures”, som innehåller
dikter av Auden, Tessimond, Plomer och
Stephen Spender, och ”The Orators” av mr
Auden ensam ha varit årets två betydelsefulla
diktsamlingar. De ha båda rönt skandalöst
ringa uppmärksamhet. Audens ”The Orators”
var svårläst och här och där osjälvständig,
men åtminstone ett av odena däri var
storartat. I förbigående kan nämnas att årets med
bred marginal skönaste engelska dikt och den
skönaste dikt, som någonsin skrevs av dess
författare, är ”The Ship of Death” i den
postuma diktsamling av D. H. Lawrence,
som utgivits av Orioli i Florens.
Poesin i England tycks för ögonblicket ha
gått vilse. W. H. Davies’, J. C. Squires och
Trevelyans versböcker synas bevisa att den
georgianska andan och ämneskretsen tjänat
ut. Edmund Blunden tycks vara den ende
skald i denna grupp — om han någonsin
verkligen hört dit — som utan obehag kan
finna sig tillrätta i den moderna världen.
I gengäld ge de nya skalderna såsom Auden
och Stephen Spender lysande löften. Dessa
två anser jag personligen som den nya
generationens verkliga hopp.
Säsongen har uppvisat en formlig passion
för populära biografier, och många av dessa
ha varit av icke ringa förtjänst. ”Charlotte
Brontë” av E. F. Benson, ”Thackeray" av mr
Elwin, ”Boswell” av mr Vulliamy, de korta
biografierna i ”The Great Victorians”, den
av Peter Davies utgivna serien av 5
shillingsbiografier, alla dessa ha varit årets
verkliga succéer.
Det har varit på modet att skratta åt Lytton
Stracheys imitatörer, men nu kan man klart
se vilken välgärning han har gjort den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
