- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
70

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1933 - Recensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Gina Kaus: Atlantresan. Skoglunds. 5:50.

Gina Kaus’ ”Die überfahrt”, som numera
föreligger i svensk översättning, har blivit en
lysande succé och kunde väl knappast undgå
att bli det. Hennes bok är nämligen av det
slag, som åtminstone från
bokförläggarsynpunkt måste te sig som det ideala: den kan
läsas av alla med behållning. Den måste för
det första utöva en mycket stark lockelse på
den sortens romantiska fantasi, som drömmer
om stora världens liv i lyxsalonger och
lyxhytter. Som skildring med motiv från denna
miljö måste den utöva en mycket stark
dragningskraft på den publik, som kan uppskatta
låt oss säga en film som den i våras körda,
praktfullt melodramatiska
”Shanghaiexpressen”. Men Gina Kaus har också något annat
och betydligt värdefullare att ge, nämligen
knivskarp människoanalys, som räddar
hennes bok upp på ett verkligt högt litterärt
plan. Den som glatt sig exempelvis åt
psykologien i Bromfields ”Tjugufyra timmar”, bör
ej försumma att göra turen över Atlanten med
S/S Columbia, hur stora olikheterna mellan
Bromfield och Gina Kaus än sedan må vara.
Men först och sist är det en oändligt
förståelsefull bok. I Gina Kaus’ version blir den
mänskliga komedin icke enbart en
löjeväckande och skrämmande företeelse. Hon får
också fram det sublima och det upplyftande.
Och hon hemfaller ej åt negativ pessimism.
Hon utmärker sig visserligen för en markant
talang att påvisa den mänskliga svagheten
men röjer också en lika markant svaghet för
att framhålla styrkan i människans talanger.

Arkitektur och samhälle. Redigerad av Sven
Marke1ius
och Viking
Göransson
. Spektrum. 5: -—.

Bok- och tidskriftsförlaget Spektrum artar
sig till att bli en betydelsefull faktor i svenskt
förlagsväsen. Med stor följdriktighet och
erkännansvärd intuition har det engagerat sig
för att följa tilldragelserna vid den kulturella
och sociala framryckningens främsta
stridslinje. Att det därvid kanske någon gång tagit
fel på efemära, exklusiva nymodigheter och
verkligt betydelsefulla nyskapelser må man
gärna bortse ifrån. Denna nya volym synes
tillhöra förlagets tyngst vägande produktion.
Den innebär, för att citera anmälan, ”en
översikt över några olika frågor av
grundläggande betydelse för våra dagars byggande.
Skilda författare ha här givits tillfälle att i
en serie hithörande spörsmål fritt utveckla
sina åsikter, som ehuru oberoende av
varandra dock äro inriktade efter en gemensam
grundsyn: Byggandet är samhällets tjänare.”
Som redaktör för den teoretiska delen av
boken fungerar en av den svenska
funktionalismens mest konsekventa och begåvade
företrädare, arkitekt Sven Markelius. Till sitt
förfogande har han haft idel experter. Gregor
Paulsson skriver om arkitektur och politik,
d. v. s. social politik, Sven Wallander om
aktuella stadsplane- och stadsbyggnadsfrågor,
Gunnar Myrdal om nödvändigheten av
socialisering speciellt på bostadsproduktionens
område. Sven Markelius skriver om
kollektivhuset, Gotthard Johansson utreder i en som
vanligt oerhört uppslagsrik artikel
förhållandet mellan funktionalismen och
konsthistoriens ”stilar” o. s. v. Bokens senare parti,
som redigeras av arkitekt Viking Göransson,
ger en katalogmässig översikt över moderna
byggnadsmaterial och inredningsartiklar.
Denna avdelning är alltigenom illustrerad av
till texten anknutna annonser. Även
typografiskt propagerar boken för funktionalistiska
ideal. Priset är humant.

Ett fatalt fel



och en glänsande upprättelse

I André Maurois’ senaste brev från Paris insmög
sig ett ytterst fatalt fel, för vilket vi be M. Maurois,
de drabbade författarna och den konfunderade
läsekretsen om ursäkt. På sid. 34 i decembernumret stod
att läsa: ”En annan lång roman är ’Les Loups’ av
Ramon Fernandez.” Varpå följer en presentation av
författaren Fernandez och boken. Den senare
karakteristiken gällde emellertid inte ”Les Loups” utan
romanen ”Le Pari”, som verkligen har Fernandez
till upphovsman. Den korrekta översättningen av
denna passus i Maurois’ brev lyder nämligen som
följer:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free