Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1933 - Sigurd Hoel: Brev från Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom samma klass. Om skillnaden mellan
ungdomen och de äldre gäller något liknande.
Men när man gjort alla dessa förbehåll
kvarstår karaktären som den osynliga tråden i
varje människas liv. Inom varje miljö,
under varje tidsskede kan man iakttaga, hur
bestämda situationer —— man skulle kunna
kalla dem älsklingssituationer, trots att de
mycket ofta äro av smärtsam art —— ständigt
återkomma i en människas liv, att de liksom
omge det som dess bestämda atmosfär.
Varför? Och hur kommer det sig? Den
tillfredsställande förklaringen är i regel omöjlig att
finna, orsakssammanhanget är för fint till och
med för den subtilaste konstnärliga analys.
Men i romaner där författaren insett detta
grundläggande faktum märker man, kanske
utan att klargöra orsaken för sig själv,
att man befinner sig i en lagbunden värld,
där det finns sammanhang och inre
spänning.
En sådan bok är Aksel Sandemoses roman
”Klabautermannen”.
Mannen och boken förtjäna ett speciellt
omnämnande. Aksel Sandemose var, som en
och annan kanske vet, en dansk författare
och hade slagit igenom i sitt hemland. Men
för ett par år sedan kom han resande till
Norge, och därefter ville han bli norsk
skriftställare (han är jylländare av delvis norsk
släkt). Förra året gav han ut ”En sjöman
går i land” —— en av detta års märkligaste
romaner. Nu i höstas gav han ut
”Klabautermannen”. Denna sista roman har tidigare
utkommit på danska. Men den nya upplagan
är starkt utvidgad och förändrad.
”Klabautermannen” är en roman från sjön.
Den består av en centralepisod omgiven av
en krans mindre episoder. Det är själva
ödet, det varsel om undergång, som finnes i
individernas sinnen och de individuella
handlingarna, som förenar episoderna till en
enhet. En vild romantik präglar denna bok.
Havet är ödet, sinnet är ödet. Men i
sjömannens tankar tar detta en mera konkret
form. Skeppet, individen ombord är ödet. En
bränning, en molnbank tar mänsklig gestalt
och blir Klabautermannen, varslet om
undergången...
Av höstens romaner är denna utan
jämförelse den mest betydande.
 |
| NORDAHL GRIEG |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
