Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 2. Februari 1933
- Margit Abenius: Spiseln är kall och kantig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det fragmentariska och språngvisa smälter
ihop till något enhetligt. I dikten kanske bara
vissa utsprång och kantiga hörn är belysta.
Men en ljuskälla finns alltid, fast den kan
vara som en häftigt uppflammande tändsticka
eller en svängande bågljuslampa. (Enckell.)
Det som blir belyst i det irrande eller
blixtlika skenet är alltid diktarens eget ansikte
eller någon del av hans själ. Martinson har
i Spektrum en femradig dikt, ”I dag”:
I dag är rymden över röklöst hus
fylld av kärlekslösa kölden.
Spiseln är iskall och kantig
och oljan drucken upp
av för länge sedan döda ljus.
Strofen kommenteras efteråt i en tidnings
kåsörspalt så här: ”I dikten får man den
intressanta upplysningen att spiseln är kall
och kantig.” Ja, det verkar ju enkelt, särskilt
om man har till yrke att ”förstå fel”. -—-
Martinsons dikt ger uttryck åt något negativt,
naket och blottat; ett icke, ett utan går
igenom bildvalet. Trots kölden ingen rök,
alltså ett övergivet hus, med alla trista
föreställningar det väcker. I denna nakna,
blottade och frusna stämning springer detaljen
om iskylan och kantigheten fram. Hinnan
omkring det allra mest påtagligt självklara
rispas sönder för ett ögonblick. Men man får
inte läsa raden med torr och faktisk röst som
en intressant upplysning på annonssidan,
utan med känslobetoning, eftersom den är
känslobetonad.
Av en händelse läser jag just Duhamels
psykologiska roman om vänskap, ”Två män”.
En episod slår mig som pregnant och livfull.
Salavin, nervmänniskan med de lättrörliga
ångestmekanismerna, irrar omkring på Paris’
gator i mörk och söndersliten
sinnesstämning. Ångesten stegras till outhärdlighet. Vad
är orsaken? Salavin ser i sitt inre efter
lösningen, finner en tråd, nystar upp den. På
morgonen har han gått ifrån sin rökrock med
ena ärmen ut och in. Tre gånger hade han
stannat i trappan med ett nervöst behov att
gå tillbaka och vränga den rätt igen. Han
gjorde det inte; det var orätt av honom. Nu
tänker han därpå med ett slags fysiskt
obehag som om han hade huden inklämd i ett
knapphål eller ena ögonlocket ut- och invänt.
Flera minuter förgår, under vilka Salavin
inombords gör de häftigaste ansträngningar.
Är det då möjligt att med blotta tanken
vränga en ärm rätt? —— Duhamel vill avslöja
det inre, det innersta. Han lotsar oss fram,
ofta i snabb takt, ofta på krokiga mörka
gator, till ljuskällan. Men han lämnar oss
inte i sticket. Han reder ut och förklarar.
Om en expressionist ville suggerera fram
Salavins ångesttillstånd med samma
egenartade bilder som Duhamel kunde man
experimentellt tänka sig hans blänkfyrar
placerade så här: ”Rökrock på klädhängare.
Ärmen vrängd ut och in. Själen vrider sig
krampaktigt. Huden inklämd i knapphål.
Ögonlock avigt.” —— Det är knappast troligt
att en villig läsare och ännu mindre en kåsör
(det vill säga en ovillig läsare) skulle känna
i fibrerna att detta betyder ångest, ångest av
visst slag, av viss orsak.
I stället för att reta sig på den alltför
självklara upplysningen att spiseln är kall
och kantig kan läsaren-kåsören fastna i
olustigt grubbel över kantighetens mystiska
betydelse. Är det en symbol? Och vad betyder
symbolen i fråga? Den i Spektrum
framförda och analyserade nutidsdikten ”Det
öde landet” av T. S. Eliot ställer oerhörda
krav på läsarens suggestibilitet. Det är ett
månblekt, inre landskap fast det återges med
yttre ting: det övergivna skeppet, de ihåliga
halmdockorna, ringdansen omkring den torra
kaktusen, bergsöknen, det öde landet. Allt är
till för att hos läsaren aktualisera skaldens
stora vision och känsla av nutidens sterilitet,
vanmakt och torka. Det är i ett sådant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0126.html
