Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1933 - Om vi finge välja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yngling, som i bilkörning söker utlopp för sitt
verksamhetsbegär. Han är tämligen renons på djupare
känslor och verklig mänsklighet —– en kvinna och
en bil äro för honom kommensurabla storheter. Hans
på slutet som följd av en olyckshändelse timade
omvändelse till fördjupning försonar visserligen med
bokens ganska brutala ton, men är något svagt
motiverad.
Anna av André Thérive. Grasset 1932. 15 fr.
Ett intressant psykologiskt fall, framlagt med stor
skicklighet och bestickande trovärdighet. En ung
fru, gift med en ganska enfaldig och despotisk
underofficer, råkar på en resa ut för ett oskyldigt
äventyr, som så småningom i hennes fantasi tar
allt större proportioner. Till sist går hon nästan
helt upp i den fantasivärld hon skapat åt sig för
att fly undan den trista och enformiga verkligheten.
Bokens första del slutar med att hon för sin man
erkänner de synder hon endast i fantasien begått.
Han hotar henne med ett slag, hon tar ett steg
baklänges, ramlar ut genom fönstret och slår ihjäl
sig. Bokens andra del skildrar mannens reaktion
efter denna händelse. Han blir misstänkt för att ha
tvingat sin hustru i döden, måste byta vistelseort
och regemente. Härigenom blir han allt bittrare till
sinnes och söker för att göra sig kvitt det
efterhängsna minnet av hustrun, hämnas på sin
omgivning och framför allt på andra kvinnor.
Slutligen går han efter en upprörd scen med en
kafésångerska i Alger samma död till mötes som hans
hustru. Boken är mycket fransk i sitt psykologiska
dissekerande, men den rymmer också mycken
allmänmänsklighet och äger verklig charm i framställningen
av den kvinnliga huvudpersonen.
La maison des Bories av Simonne Ratel.
Plon 1932. 15 fr.
I ”La maison des Bories” lever en ung familj med
tre barn, två egna och ett fosterbarn. Modern, som
tidigt blivit ytterligt desillusionerad i sitt äktenskap
med en andligt steril, egoistisk och smågrym man,
”en levande död”, har i kärleken till barnen —– tre
underbara små människor, något av det mest
intagande man kan råka på —– funnit en ersättning för sina
erotiska behov och ett uttryck för sitt eget djupaste
väsen. Med barnen lever hon nästan lycklig mitt i
sitt olyckliga äktenskap och mot mannen har hon
rest en mur så hög, att han knappast kan komma åt
att såra henne längre. –— En ung finländare kommer
på besök, genomskådar tragiken i den unga kvinnans
liv, förälskar sig i henne och vill befria henne från
mannens tyranni, men stöter endast på samma
ogenomträngliga mur. I sin förtvivlan att ingenting
kunna göra för sin älskade, beslutar han att döda
mannen, men sårar honom blott. Det upprörda slutet
står kanske ej helt i nivå med boken i övrigt, som
präglas av den mest utsökta litterära kultur.
Parti de Liverpool av Édouard Peisson.
Grasset 1932. 15 fr.
Denna roman (bedömd även av Maurois i hans
”Brev från Paris” i detta nummer) påminner något
om en tidigare i tidskriften omnämnd fransk roman,
”Vol de nuit” av A. Exupéry. Men här är det ej
frågan om postflygning utan om att på rekordtid
föra en nybyggd oceanångare över Atlanten.
Försöket slutar med katastrof för fartyget, som
kolliderar med ett isberg utanför New Foundland.
Katastrofens verkningar reduceras dock till ett minimum
vad passagerarna beträffar, tack vare det lugn,
förutseende och mod, som utmärker befäl och
besättning. Liksom i ”Vol de nuit” är det så gott som
endast den tekniska sidan av färden, som skildras,
sådan den avspeglar sig i befälspersonalens
samtal, stämningar och tankar. Icke förty är boken mera
spännande än de flesta romaner. Stämningen
ombord, som redan från början är nervös, blir
småningom alltmera laddad tills den slutligen inför
katastrofen blir nästan olidlig. Personerna äro
ypperligt karakteriserade, samtliga utvalt folk, helt
koncentrerade omkring sina ansvarsfulla uppgifter.
Ingen kvinna spelar någon roll i boken, knappast
någon är ens omnämnd. En manlig bok i ordets
bästa bemärkelse.
Sybilla av Jean Richard Bloch. Gallimard
1932. 15 fr.
”Sybilla är första delen i en planerad
romanserie, ”L’aigle et Ganymède”. Den har till
huvudperson en ryktbar och excentrisk dansös, Sybilla
(troligen inspirerad av Isidora Duncan). Denna
extraordinära kvinna har i hög grad förmågan att sätta
själar och passioner i rörelse, att framkalla själsliga
dramer i sin omgivning. Hon dyker plötsligt upp
i Paris, gör sitt inträde i en mondän krets av sköna
kvinnor, ministrar, salongsbolsjeviker, författare,
musiker, ett mycket franskt sällskap, där den
spirituella konversationen fladdrar mellan dansen som
konstart och bolsjevism. Sybilla är bokens örn,
Ganymedes är Clotilde, hustrun till en författare, som
skrivit en bok om Sybilla. Denna Clotilde har
hittills varit sin mans hustru och just ingenting annat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
