Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1933 - Vera Inber: Där ingenting händer. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VERA INBER
DÄR INGENTING HÄNDER
Sommardagen är lång och staden mycket
liten —– intig. Vanligtvis betecknas sådana
städer på kartorna med en punkt så stor som
ett hirskorn. Men en orörlig julidag, då den
uttorkade floden inte flyter, vinden inte
blåser och dammolnet efter en vagn står kvar
över torget som röken efter en båt vilken
försvunnit i fjärran -— en sådan dag förmår
detta korn ge en resenär en riklig och bitter
skörd av svårmod, sorg och missnöje med
sig själv, en hel kärve mjältsjuka, under
vilken hjärtat böjer sig tungt.
Flugorna behärska gästgivargården. Vid
matsalsdisken föröka de sig, kokas i ångor
och hänga ner från taket i
vindruvssvärmar. Blagusj sitter vid det fläckiga bordet
intill fönstret och väntar på ölet som han
beställt.
”Det är hemskt att föreställa sig att det
finns människor som lever hela sitt liv här”,
tänker han.
Vad honom beträffar så är han bara
tvungen att tillbringa ett dygn här, till nästa,
tåg, som följande morgon skall föra honom
till andra, högre atmosfärers tryck. Blagusj
är bara här på genomresa. Han vill helt
enkelt i sin resehandbok anteckna också
denna plats, som utmärker sig därigenom att
den inte utmärker sig på något sätt.
Först då Blagusj åter sitter på tåget,
skakande som i en kärra, kommer han att
skriva om denna stad —– två, tre rader,
slingrande och ojämna som en seismografs
anteckningar. Men nu betraktar han med fasa det
ljumma, bubblande, stormiga ölet, som liknar
en smutsdränkt vulkan före utbrottet, och
tänker:
Det vore intressant att veta om någonting
händer här.”
—– Högt ärade kamrat kypare, säger han
hövligt och böjer sig över ölet, skulle ni
vilja vara så vänlig och svara mig på
följande fråga. Händer det någonting hos er
här i staden eller inte?
Kyparen svarar lika hövligt och nästan
vältaligt:
—– Vad menar ni, högt ärade kamrat
medborgare? Förlåt, jag förstår inte er
fråga.
—– En händelse kallar vi något ovanligt
som inträffar, säger Blagusj. Föreställ er för
ett ögonblick att norrskenet skulle tändas
över er stad eller att det offentliga badet
skulle brinna ner. Det vore en händelse.
Då blir kyparen högtidlig och sträng.
—- Ingenting sådant händer hos oss, högt
ärade kamrat medborgare. Och det kan inte
hända. Inga händelser inträffar här, för vi
lever utan brådska.
—- Dör människor? Skjuter de sig?
Förälskar de sig? frågar Blagusj nära förtvivlan.
Sjunger näktergalarna hos er?
—- Man förälskar sig sällan hos oss utan
registrerar vanligen borgerlig vigsel, svarar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
