Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 / 27 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1933 - Alma Söderhjelm: Hurudan var Marie Antoinette?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och så var det de offentliga maskeraderna,
som man for på till Paris, och som voro
ägnade att demokratisera hela uppfattningen
om kungahuset. Att man kom dit
kostymerad och dansade under karnevalen — och
demaskerade sig — vilket var det allra
värsta . . . Och så var det de egna balerna,
som man ville ha som man ville och inte
som gammal hovsed föreskrev och som
madame de Noailles önskade att de skulle
förbli. Och så var det hovdräkterna, när de
unga hittade på att använda den enklare
hovdräkt som burits under Henrik IV! Det var
för resten första gången, som man kom riktigt
ihop sig och som två partier bildades vid
hovet: det revolutionära partiet, som ville
ändra hovdräkten, och det konservativa, som
ville bibehålla den. Och sedan vid
1779—1780-draget kom den politiska tudelningen —
var man ”bostonian” eller "icke-bostonian”
— det var tidens och hovets nya namn på
dem som understödde eller icke den
amerikanska självständighetsrörelsen . . . Det var
de unga: Marie Antoinette och hennes krets,
som voro "bostoniens" — ett slags
"bohemiens" det också — och det var de som
angåvo tonen vid hovet — där allt blev ”à la
Boston” och till och med den gamla whisten
utmotades för att ge plats åt ett nytt, lättare
spel, som man döpte Bostonspelet . . . Greve
de Ségur, som ärvt en viss reformkänsla av
sin militäre fader —— han som reformerade
armén och bland annat påvisade, att det inte
var alldeles nödtvunget att tre och fyra
soldater måste packas i samma säng — har
gett oss en mycket god inblick i de ungas
sorglösa liv vid hovet på denna frigörelsens
tid, när vi föreställa oss dem som
etikettbitna kämpar på den gamla monarkiens
vallar:

MARIE ANTOINETTE PÅ VÄG TILL SCHAVOTTEN. Teckning av J. L. David.

”Vi unga gjorde narr åt de gamla bruken
och sederna, men vi bara roade oss och tänkte
inte på konsekvenserna av vår opposition.´
Vi lekte filosofer, Voltaire tilltalade vårt
förstånd, Rousseau vår känsla. Vi kände en
syndig lust att angripa oss på den gamla
samhällsbyggnaden och dess härstamning
från frankernas dagar. Vi skrattade åt
prästerna, som dundrade mot den nya tiden. Vi
applåderade frenetiskt alla republikanska
scener på teatern, vi jublade förtjusta över
alla bitande repliker som lades i
underklassens mun. Friheten tilltalade oss genom sin
djärvhet, jämlikheten därför att den var så
bekväm . . . Vi unga franska adelsmän, som
struntade blankt i traditionerna och inte hade
en tanke på framtiden, gingo fram på en
blomstermatta, som dolde för oss avgrunden.
Vi voro frondörer, när det gällde de gamla
tänkesätten och hånade våra fäders
andryghet och stolthet över sin feodala adel
liksom deras intresse för etiketten; allt detta
funno vi antikverat och det väckte endast
vårt löje. Också den gamla litterära smaken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>