Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1933 - Sven Stolpe: André Gide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVEN STOLPE
ANDRÉ GIDE
Kring en ny biografi
Léon Pierre-Quint: André Gide, sa vie et
son æuvre. Librairie Stock. Paris 1932.
1.
Hur många böcker ha redan skrivits om
André Gide?
Frågan är svår att besvara, men
förmodligen skulle det med lätthet kunna
konstateras, att ingen nu levande diktare ens
tillnärmelsevis varit föremål för en så
ingående och vidlyftig diskussion som den nu
sextiotreårige franske författaren. En blick
på recensentens egen bokhylla visar, att där
av slumpen sammanförts tolv större studier
över André Gide, mellan vilka ligga
instuckna ungefär lika många essayer, hämtade
ur tidskrifter och översiktspublikationer. Den
yttre berömmelsen är nu visserligen icke
någon norm för mänsklig och litterär storhet,
men onekligen vore det ägnat att förvåna,
om denne författare, som i alla länder eggat
de bästa kritiska huvudena till tolknings- och
vederläggningsförsök, skulle vara den
uppblåsta medelmåtta som den svenska vitsiga
grönköpingskritiken vill göra honom till.
Emellertid —— var och en må ha sin smak,
och det skall väl även i den litterära världen
alltid finnas lättchockerade småborgare och
enögda hypokriter. I stället för att här förnya
den eviga debatten om André Gides
evangelium och mänskliga typ kan det kanske ha
sitt intresse att referera några biografiska
data, som meddelas i den sist utkomna boken
om André Gide, författad av Léon
Pierre-Quint, vilken tidigare dokumenterat sig som
en synnerligen fin kännare av Marcel Prousts
verk. Pierre-Quint har nämligen icke bara
inskränkt sig till att diskutera Gides idéer
och försöka uppvisa enhetligheten och
konsekvensen i den ”ombytlige” författarens för
den slöläsande delen av publiken onekligen
chockerande mångsidiga och komplicerade
produktion, utan han har också samlat ett
stort biografiskt material, som delvis torde
vara alldeles okänt även för gamla
Gidebeundrare.
2.
Genom Gides självbiografi ”Si le grain ne
meurt” känna vi redan hans barndom och
familjeförhållanden. Han utgick från en
puritansk borgerlig miljö, där temat var ”Nous
nous devons.. .”, det vill säga: Vi äro
skyldiga oss själva att endast åka andra klass,
aldrig gå på teater annat än i loge etc. Denna
äkta adertonhundratalsmiljö med dess
förljugenhet, hemlighetsmakeri och falskhet
framkallade här liksom överallt annars med
osviklig säkerhet ett nervöst sammanbrott.
När André skulle till gymnasiet, föll han
till golvet i ett slags nervös kramp. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
