Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1933 - Frans G. Bengtsson: Tankar om litteraturkritik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kasus, till sin natur en ny Jack Locastro
eller Herman Mudget, till sitt yttre däremot
elegant och vinnande, ej olik mr Hymie
Weiss, den distingerade gangsterchefen, som
sågs med damer på parkett. Styckets personer
uttryckte sig övervägande på vers och
använde många besynnerliga ord, och när
Othello för full maskin gick på med
havsströmmar, marmorhimlar och turkiska
turbaner, eller lågo illfundigt mumlade om
vallmo och sirap och orientaliska kryddor,
var det inte alltid lätt att följa med deras
tankegång. Men det mesta som sades var
begripligt nog, ofta sådant att man djupt
rördes, och Othellos åkallan av alla djävlar
i sorgen över sin förhastade framfart mot sin
stackars gemål var den mest
anmärkningsvärda språkliga prestation recensenten för sin
del någonsin hört, vare sig bland
fotbollspublik eller annorstädes. Livligt svängande
med vapen saknades inte, såsom var att vänta
i ett stycke fullt av dagos, och liksom efter
en god rugbymatch funnos vid slutet endast
få personer kvar på benen. Intet tvivel kunde
råda om att detta var ett utmärkt stycke,
rappt och välgjort; huruvida det rymde
allvarliga avsikter och främst var att fatta som
en varning mot blandade äktenskap, eller om
det endast var tänkt som en förströelse för
stunden, ville recensenten lämna därhän.
Författarens namn var Shakespeare, ett namn
som publiken säkerligen, för så vitt en
outsiders råd kunde vara värt något, gjorde
klokt i att lägga på minnet.
Så ungefär lydde i stora drag den
recension som den unge fotbollsreferenten
åstadkom. Den var så bra han kunde göra den,
öppen och oskrymtad, och när den kom i
tidningen gjorde den stor lycka. Den gjorde
till och med lycka på två fronter: litterärt
kunniga läsare senterade den som ett roande
kuriosum, och litterärt okunniga läsare
senterade den som en upplysande och för dem
begriplig redogörelse för ett stycke som
föreföll vara sevärt. Den förutsatte inga litterära
förkunskaper hos läsaren, emedan
recensenten själv inte ägde några kunskaper att
tillverka förutsättningar av; den var fri från
professionell jargong, emedan kritikern själv
inte visste hur sådan jargong lydde, och fri
från ali medveten förvridenhet eller falskhet,
emedan han inte hade några ovidkommande
intressen att vårda; slutligen rymde den för
den vanlige läsaren intet avskräckande
djupsinne, emedan kritikern inte hade en aning
om att han skrev om en sak där vissa
ansträngningar åt djupsinnighetens håll
kanske kunde vara på sin plats. För den stora
tidningsläsande allmänheten, lika litet
specialiserad åt litteratur i Chicago som
annorstädes, utgjorde den sålunda kritisk läsning
av bästa sort, och man kan förmoda att ett
antal personer, som eljest aldrig skulle fallit
på en sådan idé, av den läto locka sig till
att gå och se ”Othello”. Därmed hade artikeln
fyllt sin uppgift, och därmed hade den unge
kritikern på rätt sätt fullgjort sitt värv. Han
vaknade nästa morgon och fann sig berömd,
och av sin kvicktänkte chef gjordes han
genast till ordinarie teaterkritiker.
Denna historia är närmast av sedelärande
art, men dess sens moral är inte så lätt att
få på det klara som man i första ögonblicket
skulle kunna tro. Den rör sig, såsom
amerikanska historier gärna göra, med ett
gränsfall, till och med ett dubbelt sådant.
Fotbollsreferenten är ett gränsfall, ty det är inte
vanligt att en skribent, även utmärkt för
litterär okunnighet, aldrig hört talas om
Shakespeare; och ”Othello” är också ett
gränsfall, ty de litterära produkter som
dagskritiker i allmänhet få att göra med, såväl
från scenen som inom övriga grenar av
litteratur, äro ting av annan art. Om
fotbollsreferenten haft oturen att vara endast en aning
mindre okunnig, om han till exempel någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
