Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1933 - Harold Monro: Week-End. I svensk tolkning av Karl Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
weekend
IV.
Lyft sakta på gardinen. Alla trän
i mörkret står på vakt som slöa jättar.
I kväll är eken pratsam. Han berättar
för buskarna som krälar kring hans knän
den långa, sega sagan om att växa
från ollonets till ålderns hemlighet.
De väcker andra buskar, och hans läxa
förundrar dem som barn: "Tänk vad han vet!"
— Men se, hur månen genom molnen stirrar
och dimstråk böljar i hans ljusa ring.
— Tyst, hör du, var det vinden blott som irrar
med ens så spöklikt genom natten kring?
Dra ner gardin! Den fladdrar. — Tror du, kära,
på främlingar, som bor osynligt nära?
V.
Kom, gå till kojs. Det skymmer mer och mer.
Det är som någon lyssnar på vårt tal,
och brasan slocknar, ljuset brinner ner,
och nu vill gårdens spöken ha sin sal.
Jag hör dem hasa genom mörkret redan.
En gubbe tog mig visst i axeln nyss.
Han och den tös, som fick hans fästmanskyss,
blev gifta här, och blev föräldrar sedan.
Ja, de är döda, men här viskar än
från livets själva gräns en lycklig stämma.
Ett gammalt buttert bondfolk går igen.
De bor i marken här, där de är hemma.
Vi går. — När trappan smeks av dina kjolar,
slår de sig ner i ännu varma stolar.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
