Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1933 - Ivar Harrie: Lysistrates skald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ivar harrie
när versen där får tycke av Euripides, är det
inte parodi längre. De tre kunna inte skiljas
från varandra i bilden av Atens rikaste
årtionden — då i denna stad röjdes vägen för
Västerlandet, som komma skulle. Spänningen
mellan dem skall icke bortförklaras. Den är
betingelsen för deras heraklitiska harmoni.
Det viktiga är att Aristophanes inte kan
undvaras i sällskapet. Och hans rop på fred och
vett och sans blir icke mindre djärvt, därför
att hans blick med längtan måste söka sig
tillbaka till den sköna slutvisionen i
Riddarna, där den pånyttfödde Demos tar sitt
rätta gamla Aten i besittning:
Han tar i besittning sitt gamla Athen, det
som bar violer i håret,
och han är som han var, när han satt till
bords med Miltiades och Aristides.
Han kommer, han syns! Det är tid att slå
upp på vid gavel Akropolis’ portar!
Ge röst ät Er fröjd! Vad Ni ser är Athen,
den gamla, den härliga staden,
den underbara, sångernas hem och folkets!
Hell, kunglige Demos!
Kör:
Athen med glimmande panna, Athen med
violer i lockarnas grönska,
o, visa oss Hellas’ okrönte kung, han som
styr vårt älskade hemland!
(Demos framträder.)
Det är han, i Fredens skinande dräkt, i vita
borgarekläder,
fördunstad är stanken av hat och blod:
han doftar av vårliga blommor!
Hell, fredsfurste, konung av Hellas! Ditt
är riket, och makten och äran!
Du har återerövrat den krans som du vann
en vårdag på Marathons slätter!
Det är Atens rätta apoteos. Det är en
drömsyn som ens trötta ögon just nu gärna skulle
söka sig till. Det är den Gilbert Murray har
i tankarna, när han i sitt förord önskar vår
tid en Aristophanes, och när han
sammanfattar sin Aristophanesbild i vackra och
sanna ord:
"Jag ser honom hängiven tre stora ting,
Freden, Poesien och den filosofiska
livsgranskningen. Han skrattar, och kan inte låta
bli att skratta, åt dem alla, dock ibland med
undantag för det första: ty Fredens förlust
innebär till sist, att allt liv underkastas den
råa styrkans välde — och det är, även för
Komödernas Konung, något alltför ofattbart
hemskt att skratta åt."
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
