Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Dikter av Stefan George i svensk tolkning av Bertil Malmberg - Efter skörden - Ni mina tidsförvanter...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dikter av stefan george
EFTER SKÖRDEN
Kom i min dödsinvigda park och se:
det fjärran skimret mellan trädens stammar!
Oväntad azurs rena skyar le
mot stigars brokighet och dunkla dammar.
Tag detta guld, tag detta mjuka grå
av björk och buxbom! Veka vindar gå.
Ån flamma rosor med försenad glans.
Välj länge, kyss dem, fläta dig en krans!
Och dessa sista astrar ej förgät,
ej vilda rankors purpur och av livet,
det sommargröna, vad som överblivet
förbrinner slocknande i höstens fjät!
NI MINA TIDSFÖRVANTER...
Ni, mina tidsförvanter, mätte mig
med mått och dömde mig — ni foro vilse.
Då ni i larm och öde livsbegär
med plumpa steg och girigt finger löpte:
var jag för er den nardusdruckne prinsen,
som vekligt vaggad sina takter tålde
i kylig höghet eller slankt behag,
i blek och jordefjärran festlighet.
Ej av min ungdoms alla råa verk
ni anat något om en kvalens storm
mot högsta krön, om ödesdigra drömmar.
"/ eder krets en vän!" och icke blott
av äretörst bröt upprorsmannen in
med dolk och fackla i sin oväns hus.
Er klokskap såg ej leendet, ej skräcken,
ej det som under tunna slöjor sov.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
