Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Frans G. Bengtsson: Zaleukos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
zaleukos
något sätt önskade någon ändring eller något
tillägg till Zaleukos’ lagar, skulle i allt
folkets åsyn framträda på torget inför det
församlade rådet, kring halsen iförd en
rännsnara, vars två fria ändar skulle fasthållas
av en på vardera sidan stående rättsbetjänt.
Därpå hade han att framföra sitt yrkande, om
vilket genast omröstning ägde rum. Gick
omröstningen honom emot, hade
rättsbetjänterna att omedelbart åtdraga snaran, varpå
kroppen skaffades undan och platsen gjordes
fri för nästa.
"Ty mina lagar, o folk i Lokroi" (så
menade kanske den vise Zaleukos) "äro
säkerligen inte utan vank, men det betyder föga;
det som är av vikt är att de skola vara
oföränderliga. Ty lagar och styrelser äro i
grunden ting av föga betydelse i sig själva, och
människors lycka och olycka kommer inte
från dem utan från andra håll. Men stor
förvirring och mycket onödigt lidande uppstår
av människors tanklösa försök att genom så
oviktiga tings förändring uppnå någon
verklig förbättring; ty ingen sådan förbättring
finns, utanför människors egna själar, och
med sina försök uppnå de inte mera än
Sisy-fus med sin sten, Danaiderna med sitt såll
och Ixion, Phlegyas’ son, lapithernas konung,
genom kringsvängandet i den öde rymden
av det hjul på vilket han är fastbunden.
Men ni, o epizephyriska män, skola kanske
nu till en tid förskonas från dylik fåfäng
plåga tack vare denna min lag och dess lilla
rännsnara."
Och folket i Lokroi synes ha förstått hans
tankegång och gillat den, ty under många
århundraden levde de därefter i oföränderlig
endräkt inbördes, fria från allt bryderi med
statsskick och lagar och mera segerrika mot
Kroton än någonsin. Om då och då någon
önskade en ändring, kom tanken på
rännsnaran honom snart att inse att saken i
själva verket var betydelselös; och om han
försökte kringgå lagen och vädja till våld,
var det honom omöjligt att vinna anhang,
emedan allt folket ivrigt åstundade att få se
proceduren med snaran och med harm
motsatte sig den tilltänkte upprorsmakarens
försök att beröva dem ett så muntert och
spännande skådespel. Slutligen blevo invånarna i
Lokroi så medvetna om den särskilda lycka,
som tack vare Zaleukos förlänats ensamt åt
dem bland alla hellener, att en epizephyrisk
resenär, som vid sin återkomst till hemstaden
frågade efter nyheter, fasttogs och sattes i
förvar såsom antingen en hädare eller en dåre.
Men den vise Zaleukos gick tillbaka till
sitt berg, sina får och gudinnan Athena, och
intet mera avhördes därefter om honom bland
människor.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
