- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
18

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Marcel Proust: En ung flickas bekännelse. Novell. Översättning av Gunnar Ekelöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

marcel proust

ting. Kände jag någon gång viljan att höra
på, hade jag ändå förlorat förmågan att se
de hemligheter musiken kan avslöja. Och
mina vandringar i naturen saknade också
själ. Ting som fordom kunde göra mig lycklig
för en hel dag, en knippe solstrålar över det
bleknande gräset, doften av regnets sista
droppar under skogens gröna valv, ingenting
hade längre kraft att göra mig god och glad.
Skogen, himlen och sjöarna vände sig från
mig. Stod jag ansikte mot ansikte med dem
och frågade dem med ängsliga blickar,
mumlade de inte längre samma otydliga svar, som
en gång i tiden fyllt mig med känslor av
lycka. De gudomliga gäster, vars ankomst
vågorna, himlen och grönskan anmäla med
sina spröda röster, försmå att besöka hjärtan
som inte renats av att vara sig själva nog.

Jag sökte efter ett motgift och hade inte
mod att pröva det enda verksamma, som
fanns så nära till hands och ändå så långt
borta, inom mig själv. Alltså började jag
återigen ägna mig åt lastbara nöjen och
trodde mig på detta sätt kunna tända en låga
som världslivet släckt. Men det var förgäves.
Kvarhållen av nöjet att behaga uppsköt jag
dag från dag att äntligen fatta ett beslut, att
välja, att handla fritt, att besluta mig för
ensamheten. Men jag kunde inte ens avstå
från en last för en annan. Jag blandade dem
alla. Och inte bara det. De drogo varandra
med sig och sökte alla bryta ner de hindrande
tankar och känslor, som skulle kunnat stanna
någon av dem. För att lugna mig efter ett
felsteg gick jag ut bland människorna, och
så snart jag blivit lugn begick jag ett nytt.
Under denna fruktansvärda tid, då jag inte
längre hade min renhet kvar och ännu inte
hunnit fram till mina nuvarande samvetskval,
under denna tid, då jag var mindre värd än
någonsin i mitt liv, uppskattades jag allra
mest av alla. Människorna hade trott mig vara
en liten pretentiös yrhätta. Nu njöto de med

god smak av min inbillnings rök utan eld.
Trots att jag gjorde mig skyldig till de grövsta
brott mot min mor, ansågs jag allmänt som
en mönstergill dotter, tack vare den vördnad
och ömhet jag alltid visade henne. Trots att
min tanke mördat sig själv beundrade alla
min intelligens och smickrade mig för min
kvickhet. Min inbillningskraft var förtorkad
och mina känslor hade sinat, men ändå kunde
de stilla människornas brännande andliga
törst, ty deras törst var lika falsk och
förljugen som källan, i vilken de trodde sig
släcka den. Men ingen anade det hemliga
brottet i mitt liv och i allas ögon var jag
en idealisk ung flicka. Och många mödrar
sade till min, att om min förmögenhet varit
mindre och om de överhuvudtaget hade vågat
föreslå någonting sådant, så skulle de inte
kunnat tänka sig en bättre hustru till sina
söner. I djupet av mitt utplånade samvete
kände jag ändå en förtvivlad skam över detta
oförtjänta beröm, men den brände mig endast
flyktigt. Mitt fall var så djupt att jag
skrattande nedlät mig att föra berömmet vidare
till mina medbrottslingar.

IV.

A quiconque a perdu ce qui ne se
retrouve jamais ... jamais.

( Baudelaire.)

Vintern då jag fyllde tjugu år medförde
en allvarlig försämring i min mors hälsa, som
aldrig varit stark. Jag fick veta att hon hade
dåligt hjärta. Det var ingenting allvarligt,
men hon måste skonas från alla ledsamheter.
En av mina farbröder framförde min mors
önskan, att jag skulle gifta mig. Nu hade
jag fått en stor och bestämd uppgift. Nu
kunde jag visa min mor, hur mycket jag
älskade henne. Jag sade ja till första parti
hon föreslog och överlät alltså i brist
på egen vilja åt ödet att ändra mitt liv.
Min fästman var en ung man med utom-

18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0516.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free