Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Marcel Proust: En ung flickas bekännelse. Novell. Översättning av Gunnar Ekelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marcel proust
vatten: vinet hade en alltför hetsande
inverkan på mina nerver. Men min farbror
förklarade, att jag mycket väl kunde göra
undantag för ett ögonblick som detta. Jag återser
tydligt det glada uttrycket i hans ansikte, då
han sade dessa löjliga ord .. . Gud, min Gud!
Jag har bekänt allting så lugnt hittills. Skall
jag behöva tystna nu? Jag fattar inte längre
det hela! Jo... min farbror sade, att jag
mycket väl kunde göra undantag för ett
ögonblick som detta. På samma gång såg han på
mig med ett leende, och jag drack hastigt ur
mitt glas efter att först ha fångat min mors
blick: jag visste ju inte, om hon skulle
förbjuda mig att göra det. Hon sade sakta:
— Man skall inte ens öppna dörren aldrig
så litet för det onda.
Men champagnen smakade så friskt, att jag
drack två glas till. Mitt huvud blev mycket
tungt, jag kände på en gång ett behov att
vila och att ge mina nerver utlopp. Vi stego
upp från bordet. Jacques kom fram till mig,
såg stadigt på mig och sade:
— Vill du inte komma ett slag? Jag skulle
så gärna vilja visa dig några dikter, som jag
skrivit.
Hans vackra ögon glänste varmt i det friska
ansiktet, och han smekte sakta sina
mustascher med handen. Jag förstod, att jag skulle
göra mig olycklig men hade inte kraft att
stå emot. Darrande svarade jag:
—• Jo, det vill jag gärna.
Den verkligt vägande, verkligt skamliga
handlingen begick jag i och med att jag sade
dessa ord, eller kanske redan’ då jag drack
mitt andra glas champagne. Sedan bar det
bara utför. Vi stängde och låste båda
dörrarna. Jag kände hans heta andedräkt på min
kind, han omfamnade mig, och hans händer
trevade längs min kropp. Och på samma gång
söm njutningen mer och mer fick makt över
mig, kände jag hur en oändlig sorg och
övergivenhet vaknade i mitt hjärta. Det var som
om min mor, min skyddsande eller Gud själv,
hade gråtit över mig i sin själ. Aldrig hade
jag utan rysningar kunnat läsa berättelserna
om hur förbrytare tortera sina djur, sina
hustrur, sina barn. Nu tyckte jag mig känna
hur vällustbrottet förråder en liknande
grymhet hos vår njutningslystna kropp, som
torterar de goda föresatserna, de rena
änglarna inom oss och tvingar dem att gråta.
Snart skulle nog mina farbröder sluta sitt
kortspel och komma tillbaka. Vi måste hinna
före dem, jag fick inte ge vika längre, det
var sista gången. .. Då såg jag min bild
i spegeln, som satt inramad i kakelugnen.
Av ångestvågen i min själ syntes ingenting
på mitt ansikte. De lysande ögonen, de febriga
kinderna och den viljelösa munnen uttryckte
ingenting annat än sensuell glädje, dumhet,
råhet. Och jag tänkte på hur förfärad den
människa skulle bli, som nyss hade sett mig
kyssa min mor med vemodig ömhet och nu
kunde se mig förvandlad till djur. Men intill
bilden av mitt eget ansikte i spegeln smög
sig genast min förförares hungriga mun.
Bedrövad ända in i själen närmade jag mitt
huvud till hans, men i samma ögonblick såg
jag ... ja, jag säger, som det är, och ni skall
höra på mig, eftersom jag har styrka nog
att tala om det... ute på balkongen, genom
fönstret, såg jag min mor och hon stirrade
på mig som förstenad. Jag vet inte, om hon
skrek, jag hörde ingenting, men hon föll
bakåt och låg där med huvudet inklämt
mellan två järnstänger . ..
Det är inte sista gången jag berättar det
här. Och som jag redan sagt, var det bara
tur att jag träffade, fast jag siktade
noggrant. Jag sköt ju så illa. Men nu var det
ju ändå omöjligt att dra ut kulan och
hjärtattackerna ha redan börjat. Det enda är, att
jag kanske får ligga så här en lång vecka till,
och då måste jag ju hela tiden tänka på hur
det började inom mig och se hur det slutade
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
