Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Harry Martinson: São Francisco do Sul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
harry martinson
då och då samman staden; och männen som
bruka sköta om andra delen av katastrofer
uppsköto alltjämt nedklubbningen av tornen.
Mellan stråhattar och vattenkrukor dök nu
en liten matros fram.
— Se där, en liten matros! sade männen
över bananmoset. De hade en viss beundran
kvar för flottan, dels på grund av
Kielmatrosernas uppror, dels för att de själva
legat i kriget som vanliga granatbönder
fjärran från marina vimplar, ty se jorden är
så stor och Lasse är så liten.
De kunde heller inte läsa uniformsbandet
på mössan förrän pojken kom lite närmare.
Då tappade Henners fru, som var på besök,
alpackagaffeln. Den föll ned i karotten och
sjönk in i bananmoset.
— Det är den där ragatan Dondé som har
skickat ut sin unge. Tänk! vad det där
fransyska fnasket kan hitta på: Flottille du Rhin,
håhå! Ögat förstår saltet. Hm! Hm!
Männen, som tröttat ut sig som
granatbönder, . åto sakta sitt bananmos och gåvo
alltsammans fan, men fru Henner gick hem
för att inleda det stora gnatet om det stora
"svaret på tal" mot madame Dondé, det
fransyska fnasket.
Den gashalsade toffelhjälten från
Karpaterna stod mot en vägg av obönhörlighet, en
vecka. En vecka som pockade på utlösning
i riktning mot madame Dondé, det grandiosa
aset. Striden började alltså. Det blev ett
ointressant och långvarigt gräl mellan två
familjer. Andarna flåsade och flämtade.
Tyskland segrade. En dag firades mössbandet
ner från sexåringens panna. Han grät
förstås: lade sig på golvet och sparkade och led
för Frankrike. Men Dondé stod obönhörlig
på sin ilskas topp och klippte och klippte
och klippte med en sax mössbandet till små,
små strimlor svart satin.
Jag satt just och åt (maniokapuré och
duva). Madame Dondé satt i en korgstol,
såg hur ögonstenen sparkade medan Dondé
klippte.
— Du förstår, sade Dondé medan saxen
kvittrade i hans nervösa händer, du förstår,
det här går inte an, vi gör oss löjliga,
begriper du inte det? Pierre går ju omkring
med ett glåpord i pannan.
Madame Dondé, som hunnit bli trött på detta
gräl och redan hade ett par nya som begärde
audiens inne i själen, lät honom klippa
-— Under alla förhållanden begär jag en
förklaring, sade hon.
En kväll hade Dondé badat sotet av sig i
viken nedanför lokstallet. Då kom fru
Henner förbi och olyckligtvis också madame.
Det låg månglitter på vattnet så silvervasst
att det bländade ögonen, dessutom drogo
eldflugornas röda punkter förbi näthinnan vart
man gick. Fru Henner såg glitter och
eld-flugspunkter, inget annat. Hon hade inte
behov av att se något annat, det var härligt,
tyckte hon bländad; hon rev av sig sina få
kläder och började vada ut i den ljuva
månvätskan som böljade kring hennes knän som
svalt, flytande tenn. Hon doppade sig, lät
sig flyta på rygg medan hon vände huvude’.
på sned och betraktade vulkanerna på månen,
eldflugor drogo blixtkvicka streck över
månskivan snabbt som svalor förbi en ost eller
ett tornur.
Dondé, som satt på en strandsten och
klippte tånaglar, såg också in i vikens
intensiva silver och var bländad. Högt över hans
huvud rasslade en palm som en
jättebarnskallra och eliminerade fru Henners plask.
Nu kom madame Dondé:
-—- Tänk!! sade hon sarkastiskt och
hånfullt så det trängde ända in i märgen, det
här är ju alldeles som i paradiset!!!
Dondé upphörde att klippa naglar där
borta under palmen.
— Jaså, sade fru Henner glättigt och
tvålade in vänstra bröstet — hj ärtbröstet —
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
