Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Artur Lundkvist: Ny amerikansk prosa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
artur lundkvist
ning och upprepning. Men det är ändå något
särskilt med honom: han är en människa som
ännu har levande förnimmelser och som icke
förnekar dem. Sherwood Anderson
representerar alltjämt den unge famlande, drömmande
amerikanen, som försöker utvinna en inre
mening ur den brutala livskampen. Han blir
liksom aldrig riktigt fullvuxen. Han undrar
och frågar, upprepar och tvekar. Han trevar
sig fram: som om han vore blind, bara ägde
ett par famlande, känsliga händer. Han är så
"soft", han har svårt att behärska sin
medkänsla, med andra såväl som med sig själv.
Hans yngre kolleger är i det avseendet
fullkomligt olika honom: mycket hårda,
obarmhärtiga mot både andra och sig själva.
Hemingways tjurfäktare, Faulkners
gangstertyper, Dos Passos’ kommunister: vad har de
gemensamt med Andersons veka, drömmande
ynglingar? Kanske att de lever i en likartad
verklighet: olika temperament bara?
I sin nya bok, "Beyond Désiré", berättar
Sherwood Anderson om ungdomar nere i
sydstaternas bomullsdistrikt. Han försöker där
på nytt komma till klarhet om vad det
moderna Amerika egentligen är, vad
industrialismen betyder, vad hela utvecklingen är på
väg emot. Kommunism? En ny religion?
Förhållandena är förvända, disharmoniska;
mannens och kvinnans ställning till varandra är
falsk; det finns jord, fruktbarhet, kraft,
väntande människor, men livet håller på att
utarmas.
Red Oliver är son till en läkare, som
förlorat anseendet genom sin alltför uppenbara
kärlek till sprit, fattigfolk och negrer. Hans
mor är en kvinna som hungrar efter religion
men skäms för att bedja. Red slutar studierna
och börjar som vanlig arbetare vid
bomullsfabriken: men han hör varken hemma bland
proletärerna eller borgarna, han blir en
rotlös, som läser böcker, vandrar ensam i sko-
garna och tänker på kommunismen. Han
längtar efter en kvinna, han tror att allt han
saknar skall komma till honom genom
kvinnan: självförtroendet, beslutsamheten,
mandomen. Men det saknas kvinnor, som förmår
göra männen till män: försöken misslyckas,
det blir bara något förnedrande och
impotens-betonat. Från barndomen förföljer honom en
förnimmelse, ett nästan omedvetet minne:
negerkvinnan som passade honom och
insvepte honom i sin varma, sensuella atmosfär,
under det modern gick som en främling i
hemmet och blygdes för att smeka sitt eget
barn; negerkvinnan tog gossen till sig i
bädden, han fick suga på hennes bröstvårtor
och kravla över hennes mjuka kropp; ibland
kom hennes älskare, gossen låg bredvid och
de började leka med honom, alla tre nakna
i halvmörkret. En slags fullkomlig
förtrogenhet med livet, en varm tillit. Kunde han nu
inte själv som vuxen finna något av detta
igen?
Ethel Long är en snart trettioårig kvinna,
som försöker vara modern och bryta mot
sydstatskvinnans tradition: "That old stuff
doesn’t go any möre." Förhållandena
omkring henne är underliga: en vit överklass
"som blivit en smula förryckt under försöket
att hålla fast vid någonting förgånget", en
mängd fattiga vita, en blomstrande svart ras
i de omöjligaste relationer till de vita, en
växande industrialism av brutalaste slag, ett
varmt, ljuvligt land, Georgia, med röda
vägar, terpentinskogar, päronträdgårdar: och
i allt detta en moral som gör de vita
kvinnorna till en slags marmorstatyer. Ethel Long
drömmer om en ny frihet för kvinnan, en ny
utveckling för den vita kvinnan, en
blomstring; nu bara förföljs de av medvetandet
om de bruna kvinnorna, att de har något
värdefullt att ge männen, men inte de själva.
Hon vill överlämna sig fullkomligt åt en
man, någon man, men hon kan inte, hon för-
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
