Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 / 63 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Artur Lundkvist: Ny amerikansk prosa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tade handlingar och att fatta dolda
sammanhang, som ligger utanför deras intellektuella
förmåga.

WILLIAM FAULKNER

"Människan utför och frambringar så
mycket mer än hon förmår eller hon borde
ha att bära. På det sättet upptäcker hon, att
hon kan stå ut med allt. Det är detta, som
är så fruktansvärt. Att hon kan stå ut med
allt, allt." Faulkner låter sina människor stå
ut med allt och i bristningsgränsens
ögonblick firar hans konst sina triumfer. Han
fördjupar sig i allt pinsamt och motbjudande,
alla hemliga begär: men inte med teoretiska
avsikter utan av lust, vilket är hans styrka
och förtjänst som diktare. Hans snitt genom
sydstaternas ruttenhet är inte läkarens; men
i sin eventuella sjuklighet har han ali livets
ohämmade, rasande kraft.

3.

Faulkner anses redan ha bildat skola, och
till dem som influerats av hans konst
förefaller den unge Erskine Caldwell höra. Hans
första bok, "American Earth", utkom för
något år sedan; hans nya arbete, "Tobacco
Road", är en skildring av de fattiga vita i en
övergiven avkrok av Georgia. Den moderna
observationsskärpan har där förenats med ett
rabelaiskt humör: mitt i ali fattigdomen
triumferar livsaptiten oupphörligt, och den
nakna jorden doftar i solhettan. Den gamla
tobaksvägen är övergiven och traktens forna
blomstring är förbi; nu bor där endast fattiga
vita i fallfärdiga ruckel, och bomullsfälten
bär inga skördar. Lesters är den fattigaste
familjen av alla: de har ingen mula att plöja
jorden med och inga pengar till utsäde; på
sju år har inte någon bomull odlats och
betorna har varit fulla med mask; den
otroligt medfarna Fordbilen vill inte gå mera,
så att de ens kan få i väg ett lass dåligt
bränsle att sälja i stån. De flesta barnen har
givit sig i väg från hemmet och aldrig mer
hörts av; kvar är bara Ellie May med
harläppen och den sextonårige Dude, som över
allt annat älskar bilhornets musik. Den ende
i trakten, som har ett ordentligt arbete, är
Lov Bensey; han jobbar vid järnvägens
kolupplag; han är gift med Lesters yngsta dotter,
den vackra Pearl; men hon är bara tretton
år och vägrar att sova med honom, vägrar
att tala, bara väntar på att hon skall bli stor
nog att kunna rymma till stån. Lov har en
dag varit och köpt en säck betor, han låter
locka sig in på Lesters gård av Ellie May:
harläppen lyser visserligen som ett sår i
hennes ansikte, men kroppen är det inget fel
på. Gamle Lester är framme och hugger
bet-säcken, löper till skogs och får sig ett väl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>