Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Recensioner - Sven Rinman: Mikael Lybeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
Man kan likaledes säga, att Kihlmans
kommentar här och var glider ut i petitesser, att
han på sina ställen tröttar med pretiösa
formuleringar ("Som en underfundigt
iscensatt dialog mellan de två stridiga stämmorna
i Lybecks bröst finner ’Samtal med Lackau’
sin gena väg till läsarens hjärta" eller
"Lybecks aldrig svikande omvårdnad om
den komiska strålglansen kring Lackaus
hjässa"!). I sammanhang härmed står hans
vackra och förklarliga men för en
utomstående inte alltid acceptabla uppskattning
av Lybecks författarskap. Det fanns nog dött
gods i detta även efter sekelskiftet: det
virriga symboldramat "Ödlan" och mycket
av komiken, som egentligen bara i "Dynastin
Peterberg" blev fullt frigjord och träffsäker.
Kihlman uppsöker alltid med utsökt konst
de dolda trådarna mellan mannen och verket,
han är också klar och skarpsynt i den
litterära värderingen, såtillvida att han teoretiskt
inser och erkänner svagheterna, men
framställningen får ändå mestadels prägeln av en
varm apologi, som man inte vill undvara,
även då man själv känner sig svalare.
Fullt och helt med är man i varje fall,
när det heter om "Breven till Cecilia":
"Det finns i nyare svensk skönlitteratur
blott få verk där en lika sovrad och
energi-mättad språklig skönhet är lika oskilj bar
från innehållet den omsluter."
Det är en variation på det eviga temat om
fantasi och verklighet. Breven från den unge
konsthistorikern och skönhetsdyrkaren Sven
Ingelet nå i själva verket endast formellt sin
adressat. Cecilia, den drömda, den "riktiga"
Cecilia existerade aldrig annat än som en
projektion av den världsfrämmande
studiemänniskans försök att på Italiens jord förena
andens och kroppens skönhetsnjutning. Den
banala vamptyp, som representerar Cecilia
i verkligheten, fungerar också som ett
avskräckande exempel. Så kan det med rätta
sägas, att ’"Breven till Cecilia’ handlar om
skönhetsglädjens otillräcklighet som bärande
livsinnehåll". När dessa brev, till brädden
fyllda av besjälad njutningstörst, meningslöst
klinga ut i tomma rymden, då måste det vara
något fel med den livsinställning, som ligger
bakom, säger moralisten Lybeck. Men saken
är mera komplicerad än så. Ty han är själv
engagerad på båda hållen, det visar den
ömma konst, med vilken esteten Sven Ingelets
gestalt är utformad. Den knappast förstuckna
estetiska glädjen och det moraliska kravet på
godhet och renhet bilda ett olöst psykologiskt
problem, som ger oväntade associationer till
"Gösta Berlings saga" efter den nya och
utomordentligt fruktbärande tolkning vi i
höst fått uppleva av detta verk. Ju mer man
fördjupar sig i "Breven till Cecilia", dess
mer avslöjar verket av rikedom och inre
spänning.
Mycket kunde vara att tillägga, men jag
måste avstå från flera av de lockande
utflykter, som Kihlmans stora arbete inbjuder
till. Jag hoppas med dessa rader ha gett ett
intryck av den imponerande lärda och
konstnärliga prestation det utgör. Det är den
ståtligaste och grundligaste behandling, som
hittills ägnats en svenskspråkig diktare av
denna generation.
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
