Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1933 - Kjell Strömberg: Utsikt från Pantheonkullen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kjell strömberg
UTSIKT FRÅN
PANTHEONKULLEN
— Pantheon, det är kyrkspiran i min
hemby, sade mig en liten plåtslagare, som använde
en eftermiddag att reparera mitt kaminrör, då
jag en vinter bodde i en veritabel
Opéra-Comique-dekoration à la Bohéme på toppen
av den heliga Genovevas kulle. Han visste
sannolikt icke att han citerade ingen mindre
än hertigen av Aumale, Ludvig Filips yngste
son, som efter att med heder ha deltagit i
alla kejsardömets krigsföretag motiverade sin
anhållan att få stanna i republikens Paris på
samma kärleksfullt respektlösa sätt:
"Notre-Dame, c’est le clocher de mon village." Men
Notre-Dame, det är ingen församlingskyrka,
utan Paris’ katedral, medan Pantheon
åtminstone från början endast var avsett att ersätta
den heliga Genovevas gamla basilika — varav
ännu ett vackert klocktorn finns kvar, inbyggt
i Lycée Henri IV — och bli det latinska
kvarterets centralhelgedom, från sin höjd
dominerande hela vänstra stranden. I viss
mån kan det nog sägas att Pantheon kommit
att fylla denna uppgift, fast på ett annat sätt
än Soufflot och hans kunglige uppdragsgivare
tänkt sig.
Bebyggelsen här uppe har en fullkomligt
romersk eller florentinsk karaktär med trånga
backiga gator mellan stränga och höga
klostermurar, som delvis lagts i ruiner, blot-
tande underjordiska kryptor med
gravvalvslukt och ännu orörda fragment av välansade
eller förvildade trädgårdsidyller. Från min
glasbur — tydligen en f. d. fotografiateljé —
på taket av ett bofälligt femtonhundratalshus
hade tidigare hyresgäster, däribland Leo
Ferrero, son till den berömde historikern,
haft utsikt över ett praktiskt taget oavbrutet
lövhav ända ned till Vinhallarna och Jardin
des Plantés; nu var det alldeles förbyggt åt
detta håll. Men Pantheons Petersdom och det
florentinska klocktornet på Lycée Henri IV
kunde jag gott se, och en väldig himlakupa
däröver, från min rymliga takterrass -—■ som
ingalunda var "blot til lyst" utan
huvudsakligen tjänade som kolupplag.
Därmed är jag tillbaka vid min rykande
kamin och den lille bleckslagaren, vars
förtroende jag lyckats vinna genom att bluffa
litet med mina döda bokkunskaper om
kvarteret. Själv var han barnfödd där, liksom far
och farfar och farfars far, vilken varit med
om takläggningen av Pantheon, och de hade,
så långt han visste, alla övat samma yrke
i en primitiv verkstad vid Rue Mouffetard,
oberörda av alla revolutioner. Alla hade de
också tagit sig hustrur från kvarteret, och
helst döttrar till fäder som också kunde
hantera ett blyrör eller en kopparplåt. Stam-
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
