Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1933 - Kjell Strömberg: Utsikt från Pantheonkullen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kjell strömberg
besökaren gör ett ofta omvittnat intryck av
fridfull provirisidyll, så är det visserligen ett
sken, men ett sken som icke helt bedrager.
Thibaudet, som jag redan ett par gånger
citerat, har illustrerat dess djupare mission
i en vacker och träffande bild: här mötas för
att befruktas och pånyttfödas, liksom alla
världens ålar i Sargassohavet, alla
Frankrikes idéer, både de som vuxit på
hemmajord och de som acklimatiserats i denna
vänliga jord. Ty många ha kommit över havet,
från andra sidan bergen eller andra sidan
Rhen och stannat kvar — liksom de franska
drottningar, vilkas vita statyer symboliskt slå
vakt om de lekande barnen kring
Luxem-bourgträdgårdens stora bassäng. Man behöver
ju inte tänka på att det är fråga om
konstlösa stenhuggeriarbeten, beställda av Ludvig
Filip på samma gång som Concordeplatsens
sittande stadsmatronor, och inte heller på den
behandling som vederfors Marie Antoinette
på denna plats. Ty vänstra stranden vet icke
vad den högra gör ëller sätter sig över det.
Rektorskollegiet vid Sorbonne disponerar
över fyra à fem millioner francs till fasta
understöd — s. k. bourses -—- åt medellösa
studenter, och vid École Normale Supérieure,
där eliten slutligen samlas, beräknas
gemenligen åtta eller nio av tio antagna
pensionärer vara dylika boursiers, med andra ord
statsstipendiater från landsorten. Denna
berömda högskola, grundad av encyklopedister
under revolutionen, men snart upplöst av
skuggrädda makthavare, återupprättades av
Napoleon för att bli vad vi skulle kalla ett
fascistledarinstitut, ett säkert medel i
diktatorns hand att dirigera opinionen. Därav blev
dock intet. "Medborgare förste konsul", hade
en av de ursprungliga stiftarna, Laromiguière,
dristigt svarat, då planen först kom upp,
"man stöder sig inte säkert annat än på
någonting som står emot." I denna anda
bedrevs undervisningen, och kejsaren höll god
min. Hans kungliga efterföljare vågade icke
förgripa sig på detta fria forskningsinstitut,
vars rektor vid tillfälle spände ett svärd kring
syrtuten och i spetsen för sina elever
marscherade till Palais-Bourbon eller Hotel de
Ville för att kräva sin rätt. Det växte i
betydelse under andra kejsardömet, ehuru
"infamt påpassat", för att så småningom
överskygga hela det akademiska livet i Frankrike.
Praktiskt taget alla den franska vetenskapens
stormän under adertonhundratalet ha som
lärare eller elever tillhört "Normale" —
historiker och filosofer som Michelet och
Cousin, fria skriftställare som Taine. och
Brunetière; bland naturforskningens målsmän
kan det räcka med att erinra om ett enda
namn: Pasteur, som här gjorde sina första
bakteriologiska upptäckter under mikroskopet.
Den lysande skaran har berikats intill våra
dagar: det är inte som illustra föreläsare vid
Collège de France, den franska
lärdomspyramidens topp, inte heller som examinatorer
vid Sorbonne, utan som kursledare vid
"Normale" i direkt och fruktbar kontakt med sina
elever som en Henri Bergson, en Joseph
Bédier, en Charles Andler, en André
Siegfried skurit sina friska lagrar på skilda
humanistiska forskningsfält, och här gav Jean
Perrin klassisk form åt de moderna
atomteorier, som i sinom tid förskaffade honom
det fysikaliska Nobelprisets gloria.
Men "Normale" — som av Gustave Téry
kallats en "Sor-bonne à tout faire" — har
inte bara fostrat universitetsprofessorer för
hela Frankrikes behov (och
universitetslektorer för utlandets) utan också sträckt sitt
inflytande vida över politikens, pressens och
litteraturens domäner. leke ens kyrkan har
hållit sig obesmittad av dess kritiska anda
och metodiska drill. Samtidigt med Bergson
inskrevs i skolans elevregister hos den stränge
Cerberus vid Rue d’Ulm sedermera
socialisthövdingen Jean Jaurès och numera rektorn
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
