- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
30

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1933 - Fredrik Böök: Cecil Rhodes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

saxiska stammen, och räknade U. S. A. dit,
och han kunde till och med erkänna
släktskapen med alla "teutoniska" folk. Praktiskt
sett var saken klar: Guds vilja och
människans plikt var att det engelska imperiet
smälte hop till en enhet, stärktes, utvidgades
och slutligen kom att omfatta hela världen.
För sin del var han villig att ta på sig en
del av det stora arbetet, nämligen Sydafrikas
enande och införlivande med det engelska
imperiet.

Så tänkte studenten i Oxford, och de
tankarna blev han trogen hela sitt liv. I alla de
testamenten, som han vid olika tidpunkter
författade, återvända dessa tankar i mer eller
mindre naiva, efter hand allt mognare former.
I det sjätte och sista testamentet upprättade
han programmet för Rhodesstipendierna, som
skulle åstadkomma att unga begåvade män
från alla delar av det brittiska imperiet, från
Förenta staterna och från Tyskland, skulle
få tillfälle att studera i det vördnadsvärda,
traditionsrika Oxford, för att sedan bli bärare
över hela jordklotet av den anda, som borde
liva världsväldet.

På detta sätt skulle’diamanterna från
Kim-berley och guldet från Johannesburg bringas
att tjäna Cecil Rhodes’ stora dröm om ett
världsherravälde — "grundandet av en makt
så stor att den hädanefter förmår göra krig
omöjliga och befordra mänsklighetens högsta
intressen", som det hette i det första
testamentet av år 1877, nedskrivet efter åhörandet
av Ruskins föreläsning, vid en tidpunkt då
rikedomen existerade huvudsakligen i
fantasien. Realisten Rhodes var lyckligare än de
flesta drömmare; han kom åtminstone icke
av sig i portgången. Rhodesstipendierna ha
blivit verklighet, de ha utdelats i trettio år,
adertonhundra unga män ha tack vare
diamanterna och guldet fått lov att studera i det
gamla Oxford; det största antalet av dem
måste nu befinna sig i åldern mellan trettio

och femtio år — det är den period, då deras
kraft att verka borde befinna sig på
höjdpunkten.

Kan man skönja några spår av deras
insatser, har det lyckats Cecil Rhodes att
märkbart påverka den historiska utvecklingens
gång, har det engelska, det anglosaxiska, det
teutoniska världsväldet, med fred och frihet,
med mänsklighet och förnuft, kommit
närmare? Det ser knappast så ut. Många av
Rhodesstipendiaterna ha stupat i världskriget
och därmed fått laga förhinder att verka för
den goda saken. De tyska blevo uteslutna år
1914, men ha nu återinsatts i sina rättigheter,
åtminstone i viss utsträckning.

Det är icke så lätt att verka för den goda
saken, för andliga syften, för himmelrikets
tillkommelse, icke ens för den som står i så
intimt förbund med guldet och Mammon
som Cecil Rhodes. Även Charles Gordon
ville befordra himmelrikets tillkommelse och
andens verk — han fattade dessa begrepp
något annorlunda än Cecil Rhodes, och
säkerligen djupare — men han kunde, hur han
grubblade och kämpade, icke finna de rätta
metoderna. De traktater han delade ut, de
bönestunder han höll, den fromma
uppbyg-gelse som han försänkte sig i, förefalla oss
underligt verkningslösa och förfelade, och
man är färdig att gripas av medlidande.
Vilken helt annan kraft och effektivitet var
där då icke i greppet hos Cecil Rhodes, som
icke isolerade sig från världen, som icke sköt
guldet från sig, utan tog det med giriga
händer! Men när allt kommer kring, har
Cecil Rhodes visat sig lika vanmäktig som
Charles Gordon, Oxfordstipendierna ha icke
uträttat så mycket mera än bönemötena,
anden går sina egna vägar och Riket, man
må sedan kalla det himmelriket eller
världsriket, låter icke tvinga sig, varken av helgonet
eller av övermänniskan. Det är därför som
ändamålen icke helga medlen, ty alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0608.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free