Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1933 - Recensioner - Hjalmar Gullberg: Vers - Johannes Edfelt: Svensk vardagsvara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
Snart bäras de utanför tullarna
till mullens tysta advent
inunder de blomlösa kullarna ...
Men skönt i de himmelska rullarna
slä deras namn på pränt.
Den kristendom dessa dikter vill tjäna, är
tydligtvis ingen religion för de bekväma eller
för de känslosamma. Poemet "På vakt"
lämnar klart besked om vad författaren menar
med att vara kristen:
Det är en vakttjänst utan permission.
Håll vaket vakt din korta arbetsdag.
En enda blund betyder nederlag.
Om vakten rastar, stormas kanske bron.
Det är en tjänst, som varar livet ut.
Först när du kallas till en ensam grav
är tid att skruva bajonetten av.
Då är det uppbrott, då är vakten slut.
Det är en ton som varken härstammar från
det förgångna eller från något slags
tillkommande liv utan direkt från anno Domini 1933.
Hjalmar Gullberg
Svensk vardagsvara
Annie Åkerhielm: Bakom spalterna.
Bonniers. 5: 75.
Gustaf Ullman: Syster Beda. Bonniers.
4:50.
Det finns böcker, kring vilka det står en
frän och strong doft av whisky — låt oss som
exempel härpå framhålla Gustaf Hellström
och Ernest Hemingway; det finns sådana,
som man vid risk att bli hänförd till de
litterära finsmakarnas föraktliga hord, helst ville
associera med mindre sträv materia,
exempelvis konjak — men låt oss i detta sammanhang
inte peka på någon särskild. Kring de två
svenska romaner, vilkas titlar läsas här ovan,
står det — och det var dit, vi ville komma —
i varje fall en obeskrivlig doft av kaffe: där
talas i dessa böcker ofta och omständligt om
denna dryck, den drickes flitigt av de däri
uppträdande personagerna; hela atmosfären
är mättad av dess ångor. Därmed är angivet,
till vilken publik dessa romaner i första hand
vända sig. De komma säkerligen att senteras
i vidsträckta kretsar; vad de ha att bjuda på
är en mild och absolut ofarlig stimulans,
som, om den också inte leder till extaser och
förklaringsberg, heller icke efterlämnar något
molande bakrus, svindelkänslor och
huvudvärk — obehag, som sällan pläga vägra att
inställa sig efter luftfärder eller vistelse på
alptoppar. Probatum est.
Den starkaste brygden av de två, det här
är fråga om, levererar utan tvivel och tvekan
Annie Åkerhielm. Redan titeln på hennes
bok — "Bakom spalterna" — anger, att man
här har att göra med en roman med ämne
ur journalistvärlden. Som sådan saknar den
ingalunda inslag av aktualitetsintresse. De
händelser som skildras äro inte utan
motsvarigheter inom den nutida svenska
tidningsvärlden, och såtillvida kan boken betraktas
som en nyckelroman: en gammal tidning med
vördnadsbjudande traditioner omlägges efter
moderna, effektiva linjer och med användande
av de bryskaste amerikanska metoder.
Trotjänare och äldre medarbetare avskedas
hänsynslöst. Den gamle försvars- och tyskvänlige
chefredaktören tvingas avgå, och hans
redaktionsstol intages av en smart och fullfjädrad
herre, som börjar bedriva en vag, smidig och
opportun politik, ägnad att främja tidningens
annonsinkomster. Klarast och utförligast
tecknat i romanen är porträttet av den
undanskuffade gamle redaktör Graab, en ärans karl
med tronen, altaret och svärdet som orubbliga
hörnstenar i sin omkring 1908 fixerade
världsbild. Man vill gärna föreställa sig honom
med martialiskt uppvridna kaisermustascher
och vänligt mullrande majorsbas. I kontrast
till honom och hans blida hustru ställas deras
barn. Det är en studie i generationsväxling,
som författarinnan velat åstadkomma.
Rättframt och sakligt skildras den yngre
generationen, dess ideella nöd, dess sexual- och
brödbekymmer. Boken spelar i det färskaste
nuet: där saknas inte utläggningar vare sig
om inmalningstvång eller nationalsocialism.
Författarinnan bekänner oförbehållsamt sin
tro på och varma sympati för den nazistiska
kraftyttringen.
Som helhet betraktad ger denna roman
intryck av redbarhet och redighet. Den blottar
väl inga bländande och fascinerande
egenskaper, men den är kultiverad och klok, ärbar
och konsekvent, och man önskar den gärna
5. — B. L. M. 8.
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
