Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1933 - Recensioner - Georg Svensson: Amerikansk maskerad - Margit Abenius: En fransk barnskildring - Rütger Essén: Diplomati, kärlek och Kinabanditer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
står däremot Blombergs porträttkonst i
teckningen av förhållandet mellan Sven Hellberg
och Inga Lundgren. Deras lilla historia är
på sätt och vis det bästa i boken och Inga
utan tvivel den mest trovärdiga av figurerna.
I sin helhet är Blombergs bok en utmärkt
och välskriven underhållningsroman, som
säkert inte behöver befara att bli borttappad
i julböckernas maskeradvimmel.
Georg Svensson
En fransk
barnskildring
Simonne Ratel: Belle-Jolie.
Översättning från franskan av Signe Bodorff.
Svenska Bok-klubben. Bonniers. 6: 50.
Barnhumorn och barnspråket som kliver
så mjukt och lustigt i Simonne Ratels roman
"Belle-Jolie" förefaller mig i hög grad äkta
och välbekant; och ur min egen barndoms
dunkel uppdyker plötsligt två fantasiherrar,
herr "Och-så-vidare" och herr "Absolut" och
börjar utföra en tyst, andersensk skuggdans
i mitt inre. Något närmare om dessa herrars
själsliv kan jag inte erinra mig — de hade
kanske inget — men smått skrattretande måste
de ha varit; karikatyrer av de vuxnas åthävor
och av farbrorsmentaliteten. Och hörde jag
inte för någon tid sedan en fyraåring en kväll
ändra om sin invanda — och troligen till
bristningsgränsen utnötta — psalmvers "Det
går en ängel omkring vårt hus" till det mer
realistiska: "Det går en ko omkring vårt
hus" — "för att jag tyckte det skulle låta
så lustigt." — Det är den världen som
Simonne Ratel frambesvär i sin bok; hon har
den rätta ysterheten och samtidigt ett språk
som är moget, saftigt och soligt. "Belle-Jolie"
har tydligen samma inspirationskälla som
den tidigare romanen "Tre" — dyrkan av
en tidigt död moder — men den har mer
humor: barnvärlden är robustare och
färgstarkare än det labila unga själsliv som
författarinnan med stor finhet där skildrade.
Mellan vetenskapsmannen geologen
Amadeus Durras och hans hustru Isabelle råder en
hemlig, tragisk antagonism, som sprider sina
förödande verkningar även till
barnkammaren, där dramerna avspeglas, tolkas, sjunker
till botten eller gräver fåror i tre barnsjälar.
Isabelle, som är bokens huvudperson, är en
originell och strålande kvinna, "inte som
andra", säger barnen, och farbror Amadeus
förebrår henne ofta just detta.
Modersinstinkten har hos henne fulländats till ett slags
intensiv genialitet. Med Isabelles och barnens
värld, som med ali sin killingglädje dock är
en ordnad och klar tillvaro, kolliderar häftigt
farbror Amadeus’ värld, där två gånger två
visserligen är fyra men för övrigt allting
diffust, oklart, svartsjukt och konstigt. Hans
frågor framkallar stamning och förvirring,
hans vredesutbrott är alltid lika obegripliga.
Denna manstyp, på kant med det instinktiva
och styrd av Rädslan, förekommer ju inte
sällan i den moderna franska litteraturen.
Här ses den med barnögon och karikeras med
barns snabbt träffande härmningskonst. "Och
jag då? Nå, än jag då?" säger farbror
Amadeus. — De tre barnen är utmärkt
skildrade. Priset tas kanske av Korpungen:
rörelser av sjuk och fundersam vinterfågel, en
labyrintisk själ som är sårbar och djup,
mödosamma kedjetankar och ett intellekt som
njuter av att lösa räkneproblem. Det är en
synnerligen fin korpunge.
Inslaget av sensation i bokens senare parti
stör onekligen rätt mycket, vilket också Sten
Selander framhållit i sitt förord. Man
kommer där ur den atmosfär som är bokens
tjusning. — Översättningen verkar mycket
skicklig. Margit Abenius
Diplomati, kärlek och
Kinabanditer
Ann Bridge: Utflykt från Peking.
Översättning från engelskan av Lisa Ringenson.
Svenska Bok-klubbens romaner. Bonniers.
6: 50.
Denna bok är mindre underhållande än den
kunnat vara, om författarinnan vetat behandla
sitt intressanta ämne med större litterär
säkerhet och mera artistiskt handlag. Nu lider
den av en viss otymplighet; författarinnan
har icke helt förstått att bemästra det
spännande och givande stoffet och skulle väl
knappast utan de egna upplevelser, som
tydligen ligga bakom hennes "Peking Picnic",
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
