Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1933 - Recensioner - G. S.: Amerikansk idyll - S. R—n: Finlands Trevelyan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
lastad automobil, där familjens alla
medlemmar broderligt få dela med sig av utrymmet
åt kalvkättar och grislådor. Vi få göra resan
i sällskap med familjen Frake, som består av
far och mor och två just vuxna barn, sonen
Wayne och dottern Margy. Samt icke att
förglömma Blue Boy, som är den finaste galten
i hela Iowa. En stjärnklar stilla natt reser
man dit mellan sovande åkrar och
bondgårdar, en stjärnklar natt reser man hem igen.
Mellan dessa tysta nätter ligger marknaden
som ett hektiskt fyrverkeri med svängande
hjul och karuseller, ringkastning,
vadhållning, kabaréer, tablåer och ett sorlande stim
av människor från många mils omkrets. Minst
berörd från det hela kommer Blue Boy, trots
att han ändå på sätt och vis haft den
intressantaste upplevelsen av alla. Han har vunnit
första priset och porträtterats i tidningarna
som världens noblaste avelsgalt. De gamla äro
också ganska nöjda med att det hela är över
och åt att få återvända till farmen och de
lugna samtalen med grannarna på
förstu-kvisten. Men de två unga ha icke kommit lika
oberörda från äventyret. Wayne mötte
Elizabeth, som var en smart flicka från staden,
och Margy mötte den erfarne journalisten
Pat, som hade världens otroligaste blonda
hår och ett mjukt och bestämt sätt att
handskas med henne, som hon inte kunde
stå emot. Dessa två kärlekshistorier med sitt
hastigt improviserade förlopp avvika inte
mycket från vad vi tidigare läst om Amerikas
"flaming youth", men hur oändligt mycket
meningsfullare och vackrare te de sig inte
när de skildras med Phil Stongs varsamma,
kloka och humoristiska berättarkonst.
Johannes Edfelt står för översättningen.
Det är svårt att tänka sig någon som borde
vara mera vilsekommen på ett amerikanskt
tivoli med tillhörande svinutställning. Men
översättningen är faktiskt bra, rentav munter.
Georg Svensson
James Hilton: Himlens vrede.
Översättning från engelskan av Harald Johnson.
Hökerbergs. 5: —.
Den som med beundran läst James Hiltons
"And now good-bye" griper begärligt efter
denna den första av hans böcker, som
överflyttats till svenska. Men man blfr besviken.
Det var icke lyckligt att introducera
författaren med denna skäligen enkla
triangelhistoria, som måste vara ett tidigt arbete,
skrivet innan Hilton ännu börjat ta sitt
författarskap på allvar. "Himlens vrede" skulle
till sina tre första fjärdedelar kunna vara
skriven av William Locke — man känner
igen hittebarnsmotivet, den onaturligt
viljestarke, tråkige äkta mannen, som helt oväntat
förvandlas till ett svartsjukt monstrum, samt
den brittiskt blåögde vännen i huset, som
villigt går i döden för att skydda sin älskades
genom en enda brottslig kyss äventyrade
heder. Romanens sista fjärdedel är en
kriminalroman av mycket amatörmässig art, där
sanningen undanhålles myndigheterna genom
en hel serie olyckshändelser, från trasiga
bilmotorer till hjärnblödningar hos huvudvittnet.
Låt oss hoppas att förlaget snarast släpper
ut "And now good-bye" i översättning, innan
författaren definitivt av den svenska publiken
förvisats till hopen av anglosachsiska
melo-dramatiker. G. S.
Finlands Trevelyan
Sigurd Nordenstreng: Bernhard
Estlander. Särtryck ur Svenska
Litteratursällskapets Historiska och Litteraturhistoriska
studier 9. Helsingfors 1933.
Rubrikens jämförelse är gjord i denna
tidskrift av Böök och gäller Bernhard
Estlander, författaren till "Elva årtionden ur
Finlands historia". Böök ger finländaren i
vissa fall företräde i fråga om episk och
psykologisk konst. Därmed må vara hur som
helst, säkert är, att Estlander i sitt storverk
har givit oss en förening av fascinerande
stilkonst och självständig historisk syn, som
sällan om ens någonsin uppnåtts i nordisk
historieskrivning. Estlander avled 1931, och
han har nu blivit föremål för en
levnadsteckning, författad av hans kusin professor
Sigurd Nordenstreng. Den har tydligen i sin
nuvarande form skurits ner från ett större
format, vilket vållat en del små ojämnheter
i dispositionen och bristfälligheter i
uttryckssättet, men i sin helhet ger den dock en klar
och fängslande bild av sitt föremål.
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
