Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1933 - Rütger Essén: Ekonomi och samhällsmoral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rütger essén
sedan flera år på grundvalen av de arbetande
massornas disciplin en kapitalbildning rum
som överträffar de borgerliga samhällenas.
Samtidigt utnyttjas allas arbete. Ingen är
arbetslös. Alla krafter tjänar det
gemensamma bästa.
Man kan alltså ej begära att vi
kommunister skall intressera oss för syftet med det
här mötet. Bredvid en enda arbetslös familjs
tunga bekymmer kan våra sinnen inte rymma
någon starkare känsla för tio kapitalägares
förmögenhetsförluster.
Jag ber, att detta ej skall fattas personligt.
Arbetaren är inte i och för sig någon bättre
människa än borgaren. Men han
representerar livet och framtiden. På den sidan står
också vi kommunister.
Tackar för ordet!
Ordföranden: Vi har nu hört alla de
anmälda talarnas synpunkter. För mötet
återstår det därför egentligen ej annat än att
besluta om den förelagda resolutionen. Några
av talarna har emellertid begärt ordet för att
dessförinnan få komma med några korta
repliker. Då detta är fullt i sin ordning och
tiden ännu ej är utlupen, skall jag därför nu
ge dessa herrar ännu en gång ordet i tur och
ordning efter begäran.
Jag lämnar alltså ordet till
Rentiern: Mina damer och herrar! Med
häpnad och indignation har jag hört på
mycket av det som här yttrats. Vi som står
bakom detta möte håller på den
bestående-rättsordningen. Därmed är allt sagt. Det
intresserar oss inte vad herrarna anser om
framtidens samhällsordning. Jag vet i varje
fall att på en samhällsordning som ej
skyddar en lagligt förvärvad rätt, på den bygger
man ingen framtid!
Bankdirektören: Min vän, industrichefen,
har nog skattat något åt den moderna
övervärderingen av företagaranda och
driftseffektivitet. Jag vill bara säga honom en sak:
eftersom maskinerna och hamnkajerna och
allt detta ändå inte är självändamål utan
tjänar mänskliga behov, så är det kanske
ändå ej så likgiltigt, om ett företag "bär sig",
som man populärt säger. Detta bankkriterium
är kanske en regulator också på företagens
allmänna nytta och kloka inriktning. Och
därför, när vi bankmän prövar
kreditvärdigheten, så fyller vi kanske också på vårt
blygsamma och ofullkomliga sätt en nyttig och
betydelsefull samhällsuppgift.
Industrichefen: Varför denna falska
blygsamhet? Naturligtvis är herr bankdirektören
en nyttig samhällsmedlem. Frågan gäller
endast avvägningen. Var skall tyngdpunkten
ligga? På produktionen eller på spararnas
förräntningsanspråk? På det fortlöpande
mänskliga arbetet eller på de en gång
fram-bragta värdena? Vad jag har velat
understryka är den högst allvarliga risken av att
vi kör fast i ett system, där
skuldförränt-ningssynpunkten får primat över alla andra.
Den ekonomiska historien visar att sådant är
farligt. Framstegets väg markeras, om vi
blickar tillbaka, av en lång rad stora
skuld-avskrivningsåtgärder. Det beror i hög grad
på finanskapitalets förvaltning, om vi
återigen måste gå igenom en sådan eklut.
Äldre nationalekonomen: Här har, enligt
min mening, yttrats ganska många onödiga
ord. Att penningväsendet är en tjänare till
det ekonomiska livet i dess helhet och detta
i sin tur en tjänare till de mänskliga behoven
och uppgifterna i allmänhet, det är en
självklar sak — ingen ny eller stor upptäckt. Vad
vi här har resonerat om är hur
penningväsendet och den nuvarande ekonomiska
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
