Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1933 - Hugh Walpole: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUGH WÄLPOLE
BREV FRÅN LONDON
Jag skriver detta i slutet av september, då
den första månaden av höstens boksäsong
gått till ända. Vad har hänt? Vi leva i en
tid av fruktan, spänning, arbetslöshet,
ekonomisk depression och ständigt krigshot.
Ingen borde ha tid att ägna en tanke åt
böcker, och alldeles säkert har ingen några
pengar att köpa dem för. Och dock — vad
har jag bevittnat? Förläggare som tigga för
brödfödan, boklådor som slagit igen,
författare med arbetslöshetsunderstöd? Förvisso
icke. Bokfloden har varit sig fullständigt lik.
Även bokhandlarna, som ha det ännu sämre
ställt än lantbrukarna, medgiva, att "det
börjar bli litet bättre", och jag vet att två
förläggare ha köpt sig Rolls Royce. För att
nu inte tala om författarna, om litteraturen!
Ifall en nyfiken främling skulle fråga mig:
"Var snäll och säg mig om någonting av
betydelse utkommit i England under
september!" skulle jag kunna visa honom på ett
dussin böcker, som även en ung
highbrow-kritiker från Cambridge skulle bli tvungen
att tillerkänna åtminstone någon betydelse.
Om vi lägga till första veckan av oktober,
skulle jag först och främst hänvisa
främlingen till årets bästa bok, W. B. Yeats’ nya
versbok, som heter "The Winding Stair", och
sedan till Virginia Woolfs "Flush", denna
fulländade miniatyr. Därnäst Lloyd Georges
memoarer (de lära ha betalts med tjugutusen
pund, så de måste väl vara betydande), lady
Oxfords nya minnen, Harrisons tredje
"Eliza-bethan Journal", Vera Brittains självbiografi,
en fin och modig bok, Timothy Edens
"Tri-bulations of a Baronet" (det är den Edén
som hade ett gräl med Whistler — ett litet
mästerverk av porträttkonst), A. J. N.
Sulli-vans "Limitations of Science" samt fyra
skönlitterära böcker: L. A. G. Strongs "Sea
Wall", Somerset Maughams noveller "Ah
King", William Plomers novellsamling "The
Child of Queen Victoria" och Helen
Simp-sons "Woman ön the Beast", av vilken enbart
första avdelningen är värd pengarna.
Detta är ju inte så dåligt för att vara
under en månad. Yeats ensam skulle kunna
göra ett helt år anmärkningsvärt. I likhet
med Somerset Maugham har han inte ännu
uppskattats efter förtjänst. Yeats gör ett
intryck av förnäm tillbakadragenhet, av mystik,
av irländsk avskildhet. Mystik är naturligtvis
alltid mycket riskabel i England, den
uppfattas gärna som humbug, och är den därtill
irländsk, smakar den högförräderi. Och
därför har nu Yeats i åratal gått omkring i sin
pittoreska hatt och kappa och varit känd för
att en gång i tiden ha skrivit ett litet vackert
poem om Innisfree. Men vilken skald han
är! Förvisso den störste nu levande i världen!
Och vilken standard han upprätthållit i alla
år! Det finns dikter i den nya samlingen,
som helt säkert äro lika odödliga som någon
av dem han skrev för trettio år sedan. Och
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
