Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1933 - Recensioner - Rütger Essén: Den andra generationen - Gösta Attorps: Stephen Escott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
Rent litterärt kanske detta verk icke når
upp till urarbetet. "Den goda jorden" var
ett självvuxet diktverk. "Sönerna" är ett
omsorgsfullt kombinerat släktdrama. I trots av
spänning, vilda öden och otyglade passioner
når den knappast upp till det tidigare verkets
enkla storhet. Men det är icke desto mindre
ett utomordentligt och sällsynt diktverk. Och
dessutom som få ägnat att ge Västerns folk
ett begrepp om den kinesiska folkkaraktären
— något som för övrigt icke längre har
enbart teoretisk eller litterär betydelse. Kina är
ju ej längre en kuriositet utan ett aktuellt
och ofrånkomligt världsproblem.
Wang Lungs tre söner, som vid faderns
död bli ägare till en stor förmögenhet, äro
av författarinnan tecknade som tre vitt skilda
karaktärer: den äldste en njutningslysten
goddagspilt, svag och feg, men icke alldeles
utan ansatser till förfinad levnadsvisdom, den
andre köpmannen, rikedomsförkovraren, snål,
hård, klok, försiktig, fylld av hemlig avund
både inför den äldre broderns njutningsliv
och den yngres bragder och makt. Den
sistnämnde, "Wang Tigern", är bokens mest
fascinerande gestalt. Hans vilda sinne, hans
heta ärelystnad, hans hårda rättrådighet och
hans otillfredsställda ömhetsbehov, liksom
hela hans spännande bana fram till
ställningen som en av Kinas stora "krigsherrar"
äro tecknade både med episk kraft och med
psykologisk skarpblick. Han representerar en
hittills både i skönlitteratur och övriga
västerländska Kinaskrifter föga uppmärksammad
men verklig och för förståelsen av det
moderna Kina rätt väsentlig människotyp.
Kring dessa tre huvudfigurer grupperar sig
sedan ett vimmel av hustrur, bihustrur,
tjänare, soldater, söner, mågar, svärdöttrar,
slavinnor, ämbetsmän, präster, köpmän,
bönder och rövare — förnäma och enkla, lärda
och olärda, starka och svaga män, dygdiga
och odygdiga, förfinade och grova, spaka och
vilda kvinnor — alla äkta. Kinas vardag står
fram för läsaren i hela dess rika, skiftande,
flödande, naturvuxna och samtidigt på alla
punkter av mjuka och böjliga men sega och
hållfasta traditioner reglerade liv.
Mot slutet av boken fängslas det centrala
intresset kring ett persondrama: förhållandet
mellan "Wang Tigern" och hans högt älskade
son, "den unge generalen". Inför dessa
gestalter kan man svårligen undgå att tänka
på de modeller, som tydligen föresvävat
författarinnan, den gamle 1928 i Mukden
mördade nordkinesiske krigsherren Chang
Tso-lin och hans av japanerna fördrivne son,
marskalk Chang Hsueh-liang, vilken nyligen
besökte Stockholm.
"Sönerna" är liksom "Den goda jorden"
en mycket rik bok. Här finns intet ansträngt
eller uttänjt. Stilen löper lätt, och ändå äro
orden fruktbart tunga av syner, minnesbilder
och fantasi. Så berättar den store epikern —
en sällsynthet i alla tider. Men alldeles
särskilt sällsynt i den moderna västerländska
litteraturen, som i regel skildrar
småpassio-ner med hetsig ansträngning. Här är
motsatsen: stora, våldsamma lidelser men ett
stilla och rogivande tal.
Översättningen synes vara förstklassig.
Rütger Essén
Stephen Escott
Ludwig Lewisohn: Stephen Escott.
Till svenska av Margaretha Odelberg.
Norstedts. 5: 75.
"Stephen Escott" står inte riktigt på samma
nivå som "Makarna Crump"; den lär också
vara tidigare i författarens produktion. Men
den är ändå så bra, att man vill uppmana
alla man kan nå med dessa rader att läsa den.
Hemligheten med Ludwig Lewisohn är helt
enkelt denna: han skriver om det verkliga
livet. Det försöka naturligtvis alla författare
av allvarliga romaner att göra, med olika
medel, från olika utgångspunkter och med
olika uppfattning om vilken verklighet som
är den viktiga. Men hur ofta ge de oss
känslan av att de ha någonting betydelsefullt
att säga, någonting som angår oss alla,
någonting som är fullt av erfarenhet och omutlig
uppriktighet? Hur många ha någonting att
lära ut?
Det har Ludwig Lewisohn. Hans böcker
handla i allmänhet om människor som vi
alla ha mött, i livet eller litteraturen (man
kan ju här bortse från Änne Crump). Men
det är som vi nu skulle få veta något om
dem som vi inte visste förut. Berättaren i
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
