Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1933 - Recensioner - Sven Löfgren: En bok om män - Eva Berg: Skräck i malajiska djungeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
blevo inte så stora. Men därför att hon var
för lång, man hade tänkt för mycket på
hastighet och för litet på trygg hållfasthet
när man byggde henne, skrovet stod i hård
fart inte rycken mot dyningarnas anlopp.
Hennes färd och undergång bilda
bakgrunden i berättelsen om de män som ha ansvaret
ombord: kaptenen, hans trogne sekond och
styrmännen.
Sådant är det yttre händelseförloppet i
Édouard Peissons roman "Avgick från
Liverpool . ..", och läsaren igenkänner utan
svårighet Titanickatastrofens grunddrag. Men
denna tragiska episod, som för många blev
ett överraskande och till slut meningsfullt
preludium till det stora krigets
uppenbarelser av mänsklig ondska, har han sett från en
ny eller, om man så vill, en mycket gammal
synpunkt.
Hans ambition har inte varit att pejla
några mörka avgrunder i människonaturen,
masspsykologien får man blott en passant.
Hans mål har i stället varit att skildra män
som kunna bära upp ett ansvar, och han har
lyckats. Därför är hans bok verkligt
spännande. Han har skapat sina bästa figurer
med människokännedom och vackert patos,
två kvalifikationer som långtifrån alltid
uppträda i förening med varandra.
Där är kaptenen, Davis, som i sjutton år
fört bolagets båtar utan minsta missöde. Hans
försiktighet och omtänksamhet ha förskaffat
honom rykte för tur. Ledningen har valt
honom för hans post på grund av hans
skicklighet och därför att man i hans tur vill ha
en garanti för att färden lyckas. Han rycker
på axlarna åt de smickrande fraserna men
tar till slut intryck av den hetsiga förväntan.
När dimman möter och hotar att göra
rekordet om intet, spelar han för första gången ut
sin tur som ett kort att lita till i det
svår-beräkneliga spelet.
Där är förste styrman Herwick,
"lögnaren", duktig sjöman även han. Bättre än de
andra vet han hur vansklig färden är, han
vet hur de sakkunniga tvistat om
hållfasthetsproblemen, hur arkitekten velat kassera
ritningarna och stoppa bygget. Han berättar om
det mycket livfullt, alltför livfullt för att bli
trodd. Man kan ju inte veta om det är
sanning eller en gäckande lögn. Halvt skrytsamt
berättar Herwick för de andra om sina sam-
manstötningar med kaptenen. Han är
iro-niker och på sitt sätt lika ensam som Davis.
När katastrofen närmar sig är han snabb och
lugn.
Kring dessa båda gruppera sig sekonden
Haynes, Davis’ följeslagare sedan tio år,
erfaren, outtröttlig; andre styrmannen, Simon,
härdad och stark; Gérard, tredje styrmannen,
ännu med något av pojkaktig förväntan kvar
i hållningen. Det viner saltstänk och hårda
vindar kring deras meningsbyten. De sköta
sitt arbete och glädjas åt att sköta det väl.
Rekordet sysselsätter deras tankar. Männens
kamratliga gemenskap växer fram mellan
dem utan många ord. Och alla dessa män
skola få lära känna vad fruktan vill säga. De
skola ropa i skräck, och för flera av dem
skall det ropet bli deras sista.
Édouard Peisson har skrivit sin bok sedan
depressionen berövat honom hans
sysselsättning till sjöss. Han ser sjölivet i saknadens
och längtans dager. Resultatet härav är dock
ingen ytlig idealisering, hans gestalter
behålla sin kontakt med verkligheten.
Skildringen är genomförd med en fint
avvägd stegring genom hela boken. Författarens
behärskning av sitt stoff tyder icke blott på
grundlig sakkunskap, den vittnar också om
en konstnärlig förmåga långt över
genomsnittet. Hans stil är snabb och saklig, och
översättarinnan har vid dess återgivande
presterat ett nästan alltigenom gott arbete,
endast några tekniska fraser ha förlett henne
till små oformligheter. Det är en stil som
utan ansträngning fångar stämningen över
vitt skilda situationer och miljöer, och man
lyssnar till dess friska och manliga rytm med
en behaglig förnimmelse av att man befinner
sig i mycket gott sällskap. Sven Löfgren
Skräck i malajiska
djungeln
E. Arnot Robertson: Fyra rädda
människor. Gebers. 4: 75.
Det utbryter böldpest bland kulierna
ombord på en ångare i malajiska arkipelagen;
fyra av passagerarna lyckas fly i land och
besluta sig för att genom djungeln söka
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
