Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1933 - Recensioner - S. B.: Två äventyrare - S. B.: Modern orient - G. S.: Söderhavssyndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
en kamrat starta en världsomsegling i en
gammal rutten kutter som förliste vid
Danmark. Och nu är han enligt epilogen på nytt
på väg mot Mecka.
Han är en av de eviga vandrarna, får
aldrig nog av vägar och öden. En allvarlig
och anspråkslös man med en sorgset
självhumoristisk glimt i ögat. Om sina hårdaste
upplevelser iakttar han en viss slutenhet. Det
han berättar är tillräckligt av hemsk och
våldsam art. Av det uppslitande
skyttegravslivet och av den kvävande tristessen i
Främlingslegionen får man i hans bok ett starkt
intryck.
Redaktör Nils Edgren har stått för det
litterära utformandet av skildringarna. Han
har gjort det bra. S. B.
Modern orient
Karin Johnsson: Kärlek i Österland.
Bonniers. 9: 50.
Karin Johnssons nya bok har blivit
försedd med en olycklig titel. Det vore synd
om den skulle skrämma.
"Kärlek i Österland" är en samling
skildringar från författarinnans senaste resor i
Främre orienten, Egypten, Syrien, Palestina,
företagna i syfte att insamla ökenfolkens
sånger och ballader. Hennes sätt att skildra
kan ibland verka onödigt krasst, men hon har
en god journalists vetgirighet och oräddhet
och hon drar sig inte för strapatser. Hon är
väl initierad med land och folk, genom
umgänge och samtal med infödda
vetenskapsmän, hövdingar och politiker har hon
förskaffat sig en ingående kännedom om
österländsk mentalitet. Och genom sina goda
förbindelser har hon satts i tillfälle att titta på
en hel del som är oåtkomligt för vanliga
resenärer. Hon har ögon att se med och öron att
höra med och hon har en god förmåga att
återge sina intryck. Sitt största intresse har
hennes bok i den friska och sakliga
skildring den ger av efterkrigstidens Orient, av det
nya Kairo, Jerusalem, Bagdad, av moderna
stämningar och strävanden, av den säregna
brytningen mellan indolens och framåtanda,
mellan österländskt och västerländskt. Där-
med fyller den en lucka i vår
reseskildringslitteratur.
Författarinnan meddelar dessutom ett
urval av resans forskningsresultat, legenderna
om sex berömda arabiska skalders liv med
insprängda prov på deras poesi i svensk
översättning. Stor omsorg och kärlek till
uppgiften ha tydligen nedlagts på tolkningen.
Hur pass mycket av dikternas ursprungliga
ton som kunnat bibehållas är ju omöjligt att
bedöma, men sådana de föreligga ha de
givetvis sitt stora intresse.
En mängd utmärkta fotografier förhöja
bokens värde. S. B.
Söderhavssyndare
Erie Will Walldie: Också en
främlingslegion. Bonniers. 4: 50.
Ovanstående debutbok innehåller ett knippe
noveller, förenade genom en miljö, Nya
Caledonien, och en samling vinddrivna, mer
eller mindre förolyckade européer, som i
staden Nouméa gå under
kollektivbenämningen "Främlingslegionen". Dessa herrar
som representera ett stort antal nationer sitta
för det mesta på någon av stadens många
barer och berätta dessa historier "om syndare
på Nya Caledonien, Nya Hebriderna och
Loyaltiesöarna". Många ord behöva inte
spillas på boken. Den är skriven, och inte
illa skriven, av en man, som tydligen
upplevat en hel del både i verkligheten och sin
fantasi. Närmast kan den betecknas som
en Frank Heller i Söderhavsmiljö, fastän
Walldie ännu har ett gott stycke kvar till sin
mästares virtuositet. Framför allt måste han
lära sig koncentrationens konst. Berättelsen
springer i många av dessa noveller alltför
ofta ur spåret och förirrar sig nyfiket i
omgivningarna, vilket har till följd att läsarens
intresse ofta slappas. Detta, som är ett fel ur
litterär synpunkt, är emellertid ur
reseskildringssynpunkt en förtjänst, ty myllret av
figurer och episoder ger onekligen en ganska
god bild av miljön. Det verkar som om
Walldie kände sina Söderhavsöar. Eller fiskar
han blott i det av Carl Möller uppgrumlade
vattnet? Frågan är av ringa betydelse för
den som griper till boken blott för ett par
timmars förströelse. G. S.
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
