Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Johannes Edfelt: Ivan Bunin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ivan bunin
den landsflyktige skrivit om ryskt väsen och
ryskt liv, och det är den, som ger hans
senaste produktion dess egenartade charm.
Det är i själva verket svårt att föreställa sig
en mera utsökt prosapoet än den som
uppenbarar sig i novellsamlingarna "Mitjas
kärlek" och "Livets bägare", böcker där ryskt
liv och rysk natur funnit en enastående
inspirerad och enastående initierad tolk. Det
är noveller med nästan musikalisk
komposition, där återgivandet av själva atmosfären,
spelet av dagrarna och linjerna, luften och
ljuset, åstadkommits med oändligt mjuk och
öm hand.
Samma lyriskt-musikaliska komposition
utmärker ’Ivan Bunins senaste verk, den brett
anlagda självbiografiska skildringen
"Arsen-jevs ungdom", av vilken i dagarna en
fortsättning sett dagen i svensk översättning.1
Vad man i första hand fäster sig vid i denna
krönika är inte så mycket själva
människoskildringen — vilken inte lägger an. på
pregnans och kontur — som fastmer
skildringen av ryskt landskap. Med utsökt kolorit
målas livet på herrgården Baturino i
grevskapet Orel i slutet av förra århundradet.
Landskapet står med sällspord åskådlighet
för oss. Intimt och detaljerat upprullas för
oss det lantliga livet under årstidernas gång.
Det hela är betagande, och man kan få i
tankarna några strofer av en underbar
Ver-haeren-dikt, som i koncentrat meddela samma
1 "Arsenjevs irrfärder." I. "Uppbrottet."
Översättning av Ruth Wedin Rothstein. Gebers. 3: 75.
stämning och som i en ung svensk poets
tolkning lyda:
På mossans gråverk och det gyllne ljusets prakt
rann droppvis vatten likt den dagg en gryning gråter;
6trök sus av fågelflykt förbi, så kom i takt
med vinden varje gren att gunga fram och åter.
Lärkträden lyfte där likt fromma pilgrimsmän
mot ljuset händerna, som buro gröna fransar.
Vid deras fötter sov i gräset skuggan än
och bredde sig långt ner där flodens vatten dansar.
Med en stor konstnärs förmåga av inlevelse
frammanar Bunin sina minnen från
barndoms- och ungdomsåren: uppväxttiden på
godset, skolpojkstiden, ferierna, den första
heta förälskelsen, de första resorna med deras
äventyrsskimmer, redaktionsverksamheten i
den ryska småstaden, tjänstemannatiden vid
ett statistiskt verk i Lillryssland. Den tid, han
skildrar, är för alltid förgången; de
livsformer, han så vemodigt förälskat dröjer vid,
tillhöra oåterkalleligen det förflutna. "In
memoriam" står det över det verk, åt vilket
han offrat sin senaste konstnärsmöda. Det är
ett verk av den landsflyktiges kärleksfulla
retrospektion. Som ett- monument över det
i spillror slagna är detta verk menat. Det är
inga kolossalstatyer Bunin rest till dess ära;
men det verk, han så kärleksfullt timrat till
minnet av ett dött Ryssland, bär i varje
detalj prägeln av konstnärlig fulländning
och mänsklig nobless. I en tid av våld och
andlig ofrihet äro de värden, ett så humant
konstnärskap har att erbjuda, att så mycket
ivrigare ta fasta på och slå vakt omkring.
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
