Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Recensioner - John Landquist: Berlinvårens Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
fantiserat över ett trollslott vid anblicken av
en vida ståtligare gyllne kupol i ett
främmande land, blir mera begriplig hans eljest
paradoxala böjelse att inspireras till poetiska
drömmar av taket på ett så prosaiskt föremål
som en hästgardeskasern. Men drömslottets
fantom må nu vara inspirerad av den ena
eller den andra byggnaden eller hellre av
bådadera med hästgardeskasernens tak som
den mer framskjutna manifesta bilden, så ger
förhållandet ett exempel på samma sak: hur
flyktigt drömmens och realitetens möte med
varandra kunde vara även hos Strindberg,
den realistiska diktens storman i Sverige, hur
de lyda skilda lagar och hur en diktares
fantasi kan suveränt omtolka verklighetens syner.
Strindberg välkomnades i Berlins litterära
societet som underdjuret från Norden. Han
hade inga fiender, och flera voro villiga att
hjälpa honom i tanke att få sitta med i den
framgångens vagn som ett ögonblick bjöds
honom. Men som ofta förr visade Strindberg
sin oförmåga att styra den. Man vet ej om
man skall beklaga det, ty i så fall hade han
ju inte varit Strindberg. Trots sin omfattande
livskunskap, sin förmåga, när han ville, att
röra sig’ i skilda kretsar och behaga och sin
egen vilja att bli berömd saknade han ändå
i sin misstänksamhet, sin blandning av
primitiva emotioner och en betydande mans
stolthet och sin ovärldsliga upptagenhet i sin
fantasivärld förmågan att finna sig till rätta
i den omgivande verkligheten och att
fullfölja en plan. Teaterdirektör Lautenburg,
som i ett festens ögonblick drömt för honom
irettiotusen mark för "Fordringsägares"
segertåg, erbjöd honom sedan tretusen mark
för inköpsrätten för hela Tyskland. Strind-
berg körde ut budbäraren, som kom med
pengarna. Direktörens anbud var måhända
en ogenerad spekulation i Strindbergs
penningbrist. leke dess mindre var det en stor
dumhet av Strindberg att icke antaga. Han
hade därmed kunnat rädda sin sommar från
de groteska ekonomiska vedervärdigheter,
som bidrogo att förstöra hans nya äktenskap,
och han hade i Lautenburg förvärvat en
bundsförvant för framförande av andra
pjäser, som denne övervägde.
Vad är nu behållningen av en sådan bok?
Det är åtskilligt av Strindberg som blivit
gammalt och på vilket man hunnit bli trött.
Dit hör det eviga grälet om kvinnan och
allehanda yttringar av hans misstänksamma
och skrockfulla lynne: karaktärens tydliga
och till slut ointressanta brister och
gränser. Men vad som aldrig kan upphöra att
attrahera är den hemlighetsfulla makten av
hans person, den oåtkomliga diktaranden
med sitt djup av stolt självständighet. Fru
Uhls bok har flera svagheter; irriterande
verka vissa naiviteter och gjorda samtal,
i vilka man igenkänner stycken ur
Strindbergs egna skrifter. Likafullt ger den
flerstädes en poetisk impression; och synen av
Strindberg med sin unga brud, som en
majmorgon ger sig av i en droska på
bröllopsfärd med sina jordiska tillhörigheter: en
linnekoffert, en korg, som gömmer hans
kemiska instrument, och den gröna säcken,
som innehåller hans anteckningar och
ofullbordade diktverk, dröjer kvar i ens minne:
ett oförskräckt zigenarpar, en hemlös poet på
färd mot oanade möten med nya andar, en av
de mest äktfödda romantiska karaktärer, som
moderna tider skådat.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
