Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Recensioner - Sven Rinman: Dromomani - S. S—e: Fria på narri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
Fax, och resultatet kan nog kallas
avskräckande. Denna figur saknar nämligen inte bara
vad man kallar mänskliga utan också de
flesta djuriska känslor med undantag av
könsdriften. Hans samtal med sin hustru, när
hon kommit för att föra honom tillbaka,
ställer saken på sin olidliga spets. Hans
slappa vegeterande är inte bara
utvecklings-odugligt utan rent livsodugligt. Men det
intressanta är, att han har uppfattning av det
själv. "Livet har hakat upp sig för mig",
skriver han en gång. "Jag har frihet men jag
har ingenstans att göra av den. Min frihet
ligger på en hylla och möglar. Jag tänker
så komiska tankar. Där ligger min frihet på
en hylla. Så här på landet behöver jag den
kanske inte. Om det kom nån som behövde
frihet skulle jag skänka honom den. Eller
han kunde få låna den av mig." Den
psykiska utvecklingen kräver likaväl som den
fysiska härdning, spänning och motstånd.
Obegränsad frihet skapar visst inte
obegränsade möjligheter, den skapar tomhet och
indolens — oförmåga att orientera sig i
verklighetens värld. Endast per aspera når
man ad astra, om man överhuvud når dem.
Denna sanning skymtar alltså förbi Herman
Fax, men den försvinner igen. Han går in i
skogen för att uppleva sitt nu i
gryningsregnet, när driften står tjock över marken.
Under tiden går hans olycklige rival i sjön.
Är alltså dromomani en hemsk farsot, som
till varje pris bör bekämpas? Tvärtom.
Eyvind Johnson visar oss, hur den blir
nödvändig och naturlig under den mjuka,
smidiga tvångströja, som ett samhälleligt
vardagsliv kan snöra in oss i. De sidor, som
skildrar mannens familjeliv, innan han
bryter sig ut, är virtuosmässigt gjorda, fyllda av
stillsamt mördande satir — detta blixtsnabba,
förunderligt levande språk, som är Eyvind
Johnson eget, med tvära övergångar och
överraskande ljusknippen mot alla svaga
punkter, fyller f. ö. hela boken och ger
den en stor del av dess konstnärliga liv. Nu
skulle man visserligen kunna anmärka, att
herr Fax i motsats till sin upphovsman visar
en beklaglig brist på fantasi. Man skulle
kunna säga, att en vanlig, "borgerlig"
tillvaro kan rymma avgrunder av spänning,
lycka, ångest och ro, att en spontan livs-
känsla inte nödvändigtvis behöver stora,
grova medel utan kan fästa sig vid praktiskt
taget allt stort och smått i livet. Men en
sådan anmärkning skulle falla utanför bokens
ram. Den skulle inte träffa just de frågor
författaren vill ställa, de utpräglade
psykologiska motsatser han vill åskådliggöra.
Livsflödet hämmas inom samhället men rinner
ut i tomhet utanför det — detta dilemma
befinner vi oss just nu i, och det har Eyvind
Johnson visat på sitt originella sätt.
Detta att han inte vill svara utan fråga,
hänger också ihop med en principiell
inställning, som förkastar det färdiga, fixa,
avslutade, som finner vandringen mera värd än
målet och experimentet viktigare än
resultatet. Det är sant psykologiskt sett, men det
är en farlig sanning. Vi har här ingen
varaktig stad, och vi hoppas inte längre att ha
det efteråt. Detta är vårt livs innehåll, men
blir det upphöjt till medveten princip, så
bryts vårt liv sönder och blir fragment.
Längtan efter normer går fram lika stark som
längtan efter normernas upplösning. Men den
som har Eyvind Johnsons gåva att fiska i
människosjälarna kan väl aldrig fastna i
normerna. Han måste strö flisor och
brottstycken omkring sig. Sen får de andra bygga
så gott de kan.
Detta är några av de tankar, som väckts
hos mig vid läsningen av "Regn i gryningen".
Det är ett mer eller mindre subjektivt
tolkningsförsök av vad jag funnit vara det
väsentliga i dess innehåll. Kontentan blir, att den
lika litet kan begagnas för som mot någon
livsdyrkan. Den visar oss något av livets
oändliga komplikation. Sven Rinman
Fria på narri
Olle Hedberg: Fria på narri. Norstedts.
6: 50.
Olle Hedberg är en man med principer.
En bland de mindre intressanta bland dessa
är hans envisa vana att förse sina böcker
med namn hämtade från kända barnlekar.
En mera tilltalande är hans nästan till askes
gränsande motvilja mot litterära knep,
intrigkomplikationer och tekniska finesser.
Hedberg strävar mot fullständig enkelhet och
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
