Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Recensioner - Georg Svensson: Ett krafttag - Nils Bohman: Ut ur kaos - S. S—e: En kritikers roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
ned med en berättarenergi, som är herkulisk.
Han måste haft mycket roligt när han,
obekymrad om huruvida han skulle få
förläggare till sin tegelstenstjocka roman, skrev sin
krönika, och det kan inte förnekas, att det
frejdiga humöret snart förjagar läsarens
första grinighet. Boken är underhållande.
Huruvida den sedan skall betraktas som god
litteratur eller ej, kan man diskutera. Denna
anmälare vill för sin del ge ett
erkännande åt det sätt på vilket huvudpersonen
utformats. Det är icke en alldeles livslevande
figur men heller icke en robot. Författaren
har i varje fall haft ett alldeles säkert grepp
om honom, man märker att han känner
honom utan och innan och vet att han i just
den eller den situationen skall handla just så.
Många av de andra figurerna bli däremot
icke mycket mer än pittoreska aktörer.
Situationerna äro ibland väl upptågsmässiga men
ofta träffar han huvudet på spiken. Och de
spännande affärstransaktionerna i romanens
senare del äro som sagt mycket övertygande.
Det är icke bara storleken som gör denna
debutroman betydande. Georg Svensson
Ut ur kaos
Harry Blomberg: Floden stiger.
Wahlström & Widstrand. 7: 50.
I Harry Blombergs senaste roman
förekomma inte mindre än två författare bland
huvudfigurerna, och för den som skall
anmäla boken, kommer dessutom Harry
Blomberg själv till, varför recensionen söker
inte mindre än tre litterära offer. De två
uppdiktade författarna kunna ta saken med
ro, därför att Blomberg är ansvarig för
deras göranden och låtanden, men han själv
känner det säkert på annat vis: de två andra
äro inte bara barn av hans inbillning, de äro
hans eget kött och blod, de äro han själv.
Han har i dem helt enkelt arrangerat en
personlighetsklyvning, som representerar
motsatserna i hans eget väsen: den ena halvan,
företrädd av den cyniskt glammande
fantasten Hoffman (symboliskt namn), är den
uppsluppne pikareskfabuleraren från
"Landsvägsriddare på romarvägen" och "Molnens
bröder", den andra halvan, iklädd den av
tidens ångest hetsade själsanalytikern Klangs
skepnad, känner man Igen från "Tiden och
en människa" och "Babels älvar". Hoffman
är en humbug, Klang en vederhäftig karl;
Hoffman gör succé, Klang blir inte
uppskattad efter förtjänst — det är Blombergs
ironiska uppgörelse med sig själv (som är
högst orättvis), och det är hans uppgörelse
med tidens smak, som helst i den larmande
sensationen ser det värdefulla. Hans båda
alter egon äro resonörerna i det drama, som
han rullar upp inför våra ögon.
Det är ett familjedrama. Blomberg har
valt den formen för att i minsta tänkbara
lins kunna fånga det moderna svenska
samhällslivet i alla dess skiftningar. Det har
också varit en svår uppgift han företagit sig:
det dröjer ganska länge, innan han lyckas
ställa in linsen så, att allt samlas i den. Till
en början är handlingen kaotisk; men
småningom klarnar den, och när boken är slut,
ser man de öden, som skymtat förbi, förtätas
i klart och överskådligt fågelperspektiv.
Slutet lyfter boken till verklig storhet.
Den mest gripande figuren är fabrikör
Falk, fadern i den familj, dit handlingens
brännpunkt är förlagd. Han utvecklas till en
omedveten tolstoj an, som, full av vantrivsel
över tidens kaos och fanatism, söker ro i
enslingslivet bland storstadens människor,
sedan han genom ett fingerat självmord
upphävt sin sociala existens. Han uttrycker i sitt
famlande lidandes- och reningsbehov
budskapet hos de längtans fåglar som man
mellan raderna anar, att författaren skickar
ut på spaning efter fast mark, medan "Floden
stiger" och hotar att dränka världen i
förvirring och vantro. Nästa bok får utvisa, om
dessa fåglar lyckas finna den olivkvist, som
för författaren — en av passagerarna på
mänsklighetens planlöst kringdrivande ark —
blir tecknet på att syndafloden är på
återgång. Nils Bohman
En kritikers roman
Henning Södérhielm: Fabrikant på
upptäcktsfärd, en liten karikatyr. Bonniers.
4: 50.
Det är rörande med kritiker, vilka skriva
skönlitteratur. Ofta dölja de sina alster bakom
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
