Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - George Beaton, Jack Robinson - Matwey Rossmann, Fischbein streckt die Waffen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
kaste lovord som denne sobre kritiker troligen
någonsin släppt till trycksvärtan. Hör bara: ”Jag
har läst boken åtskilliga gånger och den har blivit
en del av min livserfarenhet: de ruggiga figurerna,
som trampa landsvägarna, gatflickorna som gå på
pass i London har jag genom Jack Robinsons ögon
sett på ett alldeles nytt och friskt sätt, hans öden
ha blivit en oupplöslig del av mina egna.
Förklaringen är, enligt min mening, att författaren är en
verkligt stor diktare. Jag tror till och med alt
utgivningen av denna hans första bok med sitt
vilseledande omslag är den ojämförligt mest betydande
litterära tilldragelsen under året, ja kanhända under
många, många år.” O. s. v. En svensk, som läser
boken, har haft tillgång till ett långt rikare
jämförelsematerial än den engelske kritikern, ty medan
Englands litteratur av i dag i hög grad saknar
proletära vagabondskildringar av poetisk lyftning
uppvisar ju vår unga litteratur flera sådana av
betydenhet. Vi behöva ju bara nämna Martinsons
namn. Jack Robinson är en pikaresk roman om en
ung pojke som i sitt romantiska frihetsbegär
rymmer hemifrån och införlivas med landsvägarnas
gråa, tiggande proletariat. Hans upplevelser äro på
ett par undantag när varken spännande eller
fantastiska men pojken själv är inte av det vanliga
slaget. Han besitter en akut känslighet för estetiska
värden och för det expressiva, signifikativa och
filosofiskt upplysande i allt vad han upplever.
Berättelsen handlar sålunda icke blott om en luffares
odyssé utan i lika hög grad om en ung pojkes
själsliga utveckling till full mognad och
anpassning till tillvaron. Vill man fördela beröm och
kritik gör man det enklast genom att ge sitt fulla
erkännande åt allt vad boken rymmer av direkt
beskrivning medan de psykologisk-filosofiska
partierna icke låta sig passa ihop med en fjortonårig
pojkes hjärna. En underlig kluvenhet har uppstått
därigenom att ordet, som hela tiden är i jag-form,
omärkligt brytes mellan huvudperson och
författare. Det är ofattbart att icke författaren värjt
sig för detta tekniska felgrepp, det hade varit
synnerligen enkelt att antingen starkt beskära boken
på dess meditationer eller också isolera dessa genom
att införa tredje person singularis. Som boken nu
går och står med sina förtjänster och fel är den
otvivelaktigt ett verk av en självständig och rik
begåvning, som fängslar den därtill disponerade
läsaren i ett mjukt och intensivt grepp. Men det
skulle vara roligt att höra vad Garnett hade att
säga om Harry Martinson om han kunde läsa
honom.
Fischbein streckt die IF af fen av Matwey
Ross-m a n n. Roman. Bruno Cassirer Verlag. Berlin.
Aron Salomonowitsch Fischbein, ryss och
selfmade, år 1914 ägare till en genom flit,
självförnedring, girighet och frihet från skrupler
åstadkommen betydande förmögenhet, upplever
världskriget och den ryska revolutionen. Inte nog med
att han som leverantör till hären gör sig en vacker
slant på världskriget — det ryska inbördeskrigets
villervalla och de därpå följande åren av
stabili-seringssträvanden bli ett utomordentligt tillfälle för
Fischbein att mångfaldiga sin förmögenhet. Som
ledare för ett sovjetföretag, men försiktigtvis med
försänkningar på kontrarevolutionärt håll, i händelse
av bakslag, når han maktens högsta tinnar. Men ju
fastare ”proletariatets diktatur” organiseras, desto
noggrannare bli tillskyndande sympatisörer synade
i sömmarna. Fischbein får uppleva, att hans bästa
vänner stoppas inom lås och bom, och att man
företager tvångsinkvarteringar i hans ombonade
femrumsvåning. Till sist måste han, dömd till
overksamhet, åse, hur grundvalarna för hans
parasitexistens börjar vackla, störta samman och begrava
honom i spillrorna. Parallellt med hans ekonomiska
sammanbrott går upplösningen inom hans familj.
Sonen-arvingen bryter i vredesmod med fadern
— bedragaren Fischbein blir själv bedragen av sitt
eget kött och blod. Han måste till slut resignera
och följa G. P. U:s ivriga råd att slå sig ned långt,
långt borta från Moskva. Helt utlämnad åt de nya
maktinnehavarna måste Fischbein sträcka vapen.
Utan att taga parti — alltså synnerligen objektivt
— skildrar författaren denna tvångsbetonade
process med konstnärlig virtuositet och ett
utomordentligt språk. Om också Ryssland av i dag under loppet
av sin stormiga utveckling för länge sedan gjort
sig kvitt typen Fischbein och om också denna
process redan tillhör historien, är denna
jobbarroman dock ett kulturdokument av högsta rang.
Den kommer att läsas om och om igen, när alla de
tendentiösa skildringarna av det nya Ryssland för
länge sedan sjunkit i glömskans hav, ty den har
skapats av en tidsskildrare av stora mått, av en
diktare, som mittibland de lidanden och lidelser,
som sönderslita våra dagars Ryssland, dock icke
förlorat sin bestickande humor.
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
