Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ludvig Nordström: Problemet Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDVIG NORDSTRÖM
sinne för realiteterna. Där har jag Per Albin.
Där har jag fyrmästar Lindblom.
Där har jag den skånska humanitetslyriken.
Dess rot. Hos alla. Ända nere hos de minsta.
Som det måste vara, om det ska vara.
25 okt. Torsdag.
§ 5.
Vad är egentligen Skåne?
Men var finns egentligen denna skånska
själ?
Skåne är i själva verket lika lite homogent
som Norrland, Skåne är ett generellt namn
för en massa disparata delar. Upp-Sverge har
hört talas om skåningen ”söder om
landsvägen” och vet, att denne betraktar sig som
landskapets verklige aristokrat.
Nu är det emellertid en egendomlighet med
Skåne, och den tycks vara bestämd av tre
omständigheter: jordmånen, havet och
fornminnena. Under min jordbruksresa 1930 sade
mig en stor fröodlare:
— Skåne ur jordbrukssynpunkt, det är
egentligen ett bälte av cirka en och en halv
mils bredd, som längs kusten omsluter
landskapet och har prima jord. Resten är
ingenting märkvärdigt.
En sjöman, skeppare, som jag råkade ute i
ett av de större fisklägena häromdan sade:
— Det är stor skillnad på kustbon och
slä-bon. Den förre har alltid varit sjöman, har
sett världen, inför nyheter hemma, är livlig,
vaken och följer med. Släbon är tung,
långsam och konservativ och följer inte med.
Och en tredje person sade mig:
— I själva verket visa de gamla
grav-dösarna, att det egentliga Skåne inte sträcker
sig längre norr ut än till Söderåsen. Där
börjar Småland eller Upp-Sverge.
Nå, den halvannan mil breda kustremsa,
som alltså skulle vara det skånigaste Skåne,
själva Ur-Skåne, vart hör det, då? Hör det
till Danmark, med vilket det en gång var
sammanvuxet? Nej, det finns en del likheter,
men man behöver bara fara över till
Helsingör, som jag gjorde häromdan, och valla
igenom den lilla stan för att se och känna
hela skillnaden mellan det skånska och det
danska.
Vart hör då Ur-Skåne? Det vet jag inte
och ingen annan heller, tycks det, hur mycket
man än konstruerar. Men vad jag däremot
vet, genom olika besök här nere, det är.
att det inte finns någon del av Sverge som
är mer urbaniserad och mer europeiserad
än sjökanten, säg från Malmö till Kullen.
Mellan Hälsingborg och Kullen har man en
klar Riviera, och hela sträckan Malmö—
Kullen är späckad med industrier, hamnar,
spårvägs-, buss- och biltrafik, det är en enda
strandgata och säkerligen den livligaste
liksom den mest tätbefolkade delen av Sverge.
Om kvällarna tindrar den av ljus som de
tättbefolkade kusterna nere i Europa, över
i Amerika och så vidare. Den verkar ’nere i
Europa, inte minst genom sitt dis. Men
dessutom genom sin relativt täta bebyggelse, sin
sjöfart, sitt sorl, sin rörlighet. Ingen annan
del av Sverge erbjuder samma anblick,
samma stämning. Vi ha mer renodlade
industridistrikt, till exempel vid Sundsvall och i
Ängermanälven, men där är icke bygden
berörd på samma sätt som här. Där ligger
bygden primitiv, men här är även den
idustriali-serad genom det moderna export jordbruket,
och det gör, att hela kustlandskapet, med
kopparverk, gummifabriker, valskvarnar,
socker- och brännvinsfabriker, stora mejerier
och slakterier, blomsterodlingar etc., verkar
ett enda industrilandskap med dess livliga
samfärdsel, dess livliga och vakna stämning.
Så framträder den paradoxen, att det gamla
Ur-Skåne framstår som det mest moderna
Skåne, det minst skånska, det mest europeiska
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
