Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Sven Aurén, Kemal slår näven i bordet, anmäld av S. B. - Ernst Manker, Rajden går, anmäld av S. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Teckning av Ivar Hjertqvisl till Sven Auréns ”Kemal
slår näven i bordet”.
upplevelse. En stad som härjats av Balkan
-kriget och världskriget, som tycks på allvar
ha blivit knäckt, som inte ser ut att kunna
repa sig. En atmosfär av vanvård och död.
Invånarantalet har på tjugu år minskats från
tvåhundratusen till trettiofemtusen. Staden är
berövad sina ekonomiska möjligheter, sina
förbindelser med den omgivande trakten.
Adrianopel var mäktig och rik, Edirne är
eländig, smutsig och utarmad. Det gamla
Turkiets ruiner.
Med bil kommer han också till
Konstanti-nopel, tar sjöstaden bakifrån, letar sig fram
mot hotellet genom dystra utkantskvarter,
längs oändliga kåkgator, i regn och rusk
genom en stad han i ilska liknar vid ett
väldigt asiatiskt nomadläger. Han upplever
besvikelsen först och förtjusningen sen.
Förtjusningen infinner sig den första morgonen med
utsikten från hotellfönstret och förtjusningen
håller i stort sett i sig. Han stannar en tid
i Konstantinopel, hinner med att ge en
ordentlig och grann rundmålning av staden. Hittar
— här som i Adrianopel — mycket av smuts,
nöd och vanvård. Men mer — mycket! — av
strålande skönhet och pittoresk glädje och av
nya, friska, levande stämningar och
ström
ningar. Han har också turen (eller var det
kanske avsikten med resan?) att få uppleva
kejsarens av Persien besök, att få se
Konstantinopel i gala. Det måtte verkligen vara
någonting för ögonen.
Så går han över Bosporen och tar tåget till
Ankara, det moderna Turkiets moderna
huvudstad. Staden som är jämnårig med den nya
republiken, som med sina magnifika
funkis-palats och ultramoderna institutioner är det
skattetyngda turkiska folkets stolthet och
framåtskridandets symbol. En fullständig och
högmodern västerländsk stadsbildning,
kongenial med Turkiets nya strävanden och
förhoppningar. Ankara är det nyvaknade
självförtroendets inkarnation.
Aurén blir av presschefer och andra
välvilliga personer visad omkring och insatt i
republikens förhållanden och strävanden. Från
början försiktigt skeptisk slutar han med att
bli ganska entusiastisk. Och hans entusiasm
verkar välbefogad. Man låter sig gärna
imponeras av det väldiga arbete, som på dessa tio
år redan utförts av Kemal och hans
medhjälpare.
Auréns bok är en rolig, rikt illustrerad bok
om ett intressant hörn av världen och om en
gammal stat på marsch mot en ny framtid.
S. B.
Skogslapparna
Ernst Manker: Rajden går. Hökerbergs.
8: 50.
Lapp litteraturen blomstrar. Helt plötsligt
utkomma samma höst hela två böcker om
lapparna, var på sitt sätt bra.
Sven Haglunds Mitt lappliv” är ett
reportage, med reportagets förtjänster och brister.
En schvungfull skildring av
köngämälappar-nas vårflyttning till Norge. Journalistiskt ytlig
och journalistiskt frisk och levande.
Ernst Mankers ”Rajden går”, en bok om
skogslapparna i Vittangi, är av en helt annan
karaktär. Manker är amanuens vid
Riksmuseets etnografiska avdelning, han har gått
till verket med andra förutsättningar och
andra ambitioner.
”Nordost om Vittangi kyrkby och öster om
Karesuandovägen utbreda sig de marker, där
Vittangi skogslappar beta sina renhjordar.
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
