- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / April 1934 Årg. 3 Nr 4 /
10

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kjell Strömberg: På jakt efter det förflutna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KJELL STRÖMBERG

nande med klar låga i deras hjärtan, utan
också på att tillverka billiga stilmöbler i
Louis XV och Louis XVI för vällovliga
borgerskapets salonger i andra stadsdelar.
De kallades äkta före 1789, nu kallas de
falska, det är hela skillnaden. Vittnesmålet
har nyligen avgivits av Daniel Halévy och
kan lätt kontrolleras.

Ingenstädes stötte heller Haussmann på
hårdare motstånd och bittrare kritik än då
han ersatte den trånga och krokiga Rue
Saint-Martin, som sedan tidig medeltid varit högra
strandens stora färdeväg från norr till söder,
med den raka och breda Boulevard
Sébasto-pol, som, sades det, skulle fullständigt bryta
sönder Paris. Men därmed har också
dräneringen av det forna Träsket (Maraiskvarteret)
stannat. Kring nedre delen av Rue
Saint-Martin med kyrkan Saint-Merri som centrum
finner man ett illa beryktat kvarter, som i
smuts och trångboddhet endast torde
överträffas av de levantinska hamnkvarteren i
Marseille eller Neapel: de mögelfläckade,
fallfärdiga husen, ofta stöttade av murkna
träställningar, stå där sedan Villons tid —
utan undantag exempelvis på Rue de Venise,
där det fanns gott om krogar av gamla
Fredens typ — och källarvalven, många från
en ännu avlägsnare medeltid, gömma ej sällan
på dystra hemligheter. Intet fordon kan ta
sig fram på dessa gränder — så smala att
den promenerande kan ta i bägge
husväggarna om han sträcker ut armarna; det är
emellertid lättare sagt än gjort, ty en djup
och knagglig rännsten med ständigt stinkande
slaskvatten ersätter körbanan. Likväl var här
det finansiella högkvarteret, Paris’ verkliga
City, under hela medeltiden, ja, ännu på
sjuttonhundratalet, såsom gatunamnet Rue
des Lombards antyder. Boccaccios fader drev
här bankirrörelse, bland andra klipska
italienare, och vid Rue Quincampoix hade den
skotskfödde storsvindlaren Law sin första

I

10

bank under Régencens sorglösa epok. När
kraschen kom, 1719, en krasch som gav
anledning till den första penningkrisen med
europeisk räckvidd, hade han visserligen
flyttat sina vidlyftiga luftaffärer till Place
Vendöme, vilket möjligen kan ge en svensk
anledning att fråga sig, om salig
tändsticks-kungen hade reda på detta ominösa faktum,
då han till slut valde högkvarter vid samma
förnämliga plats.

Det är väl icke en slump, att Paris’ ghetto
befinner sig i det omedelbara grannskapet.
Vid och kring Rue Vieille du Temple och
Rue des Rosiers, där varannan skylt är på
hebreiska, ja, ända bort till Place des Vosges
med omnejd har en fattig ostjudisk
immigrantbefolkning inrättat sig som hemma hos
sig, med slakterier för ritualbehandlat kött
och bagerier, där endast osyrat bröd finns att
köpa. Varje sekt har sin synagoga, installerad
på en vind eller i en källare med hjälp av
en thorarulle och en kandelaber. Det hör
också en ortodox synagoga till denna
parisiska ”Pletzel”, som stadsdelen kallas på
”jiddisch”, men det fina, för Rotschildpengar
byggda centraltemplet ligger vid Rue de la
Victoire i Operakvarteret. Här, bland de
fattiga judarna i det fordom aristokratiska
Maraiskvarteret, förekommer nog
bankirrörelse, mert endast i form av
privatdiskontering; huvudnäringen är uppenbarligen
handeln med gamla kläder, för all del även nya,
fast allt ser gammalt och litet malätet ut
i dessa skumma butiker. Det handlas också
med gamla möbler, gamla böcker, gamla
bonader och allsköns bric-å-brac, som
tillverkas av gammal lump men så skickligt att
det ter sig som nytt. Här kan man sålunda
för billigt pris köpa de sköna dockor i
harle-kin- och colombinestass, som bruka kosta
tre-siffriga belopp på Montmartres eleganta
danslokaler.

Och de gamla palatsen, där Ludvig XIII:s

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 21 00:06:56 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1934-4/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free