Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O. Heidrich: Tjeckoslovakiens moderna litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O. HE1DRICH
TJECKOSLOVAKIENS
MODERNA LITTERATUR
Världskriget var den stora milstolpen i
Tjeckoslovakiens litteratur under detta
århundrade. Kriget medförde stora
omvärderingar på alla områden, och litteraturen fick
en helt och hållet ny prägel, som hade mycket
litet samband med tiderna före den stora
omvälvningen.
Det är nästan symboliskt, att så många
representanter för den äldre generationen
dogo under krigets lopp eller under de första
åren efter dess slut. Den tjeckiska
litteraturen hade nämligen en stark uppblomstring
under nittiotalet. En grupp verkligt starka
konstnärliga individualiteter behärskade då
det litterära livet. Parnassismen,
symbolismen, dekadansen, mysticismen, realismen,
den historiska romanen — alla dessa
strömningar voro väl representerade.
Bland dem som gingo bort voro Alois
Jiråsek, en romanförfattare av stora mått,
som hade skrivit en lång serie romaner och
noveller med motiv från Böhmens historia
och med patriotisk bakgrund, den djupa
mystikern Otakar Brezina, den främste
representanten för symbolismen Antonin Sova, och
bland brödrafolket-slovakerna den ledande
personligheten i dess litteratur Svetozar
Hurban Vajansky, fader till den härvarande
tjeckoslovakiske ministern, som i sina talrika
verk, författade både på vers och prosa,
skildrade sina landsmäns liv och strävanden
under den ungerska regimen.
En mycket karakteristisk företeelse var,
att kriget frigjorde en stark känsla av nytt
liv, ny energi. Detta icke endast i
samband med de förändrade politiska
förhållandena, med självständighetens proklamerande.
Efter de fyra långa år, då livet icke hade
stor betydelse och då världen var full av
lidande och smärtor, lärde man sig att sätta
värde på livet. Själva livet, det enkla livet
utan några som helst anspråk på högre
fördelar. Redan det faktum, att man levde —
trots allt — var något nytt, det var en
förnimmelse, som skulle ha varit banal vid förra
århundradets slut. Vitalismen behärskade
litteraturen i den nya staten under de första
efterkrigsåren.
Vitalismen var en dynamisk riktning. Dess
förkunnare påstå, att världen befinner sig
i evig evolution. Ingenting är stabilt i denna
värld. Den så kallade lyckan, det idylliska
tillståndet, är icke litteraturens mål. Man
längtar efter snabb rörelse, efter pluralitet.
En annan sida hos efterkrigslitteraturen i
Tjeckoslovakien var individualismens
övervinnande, som stod i samband med liknande
tendenser i Frankrike och med freudianis-
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
