Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albert Engström: Kraftmänniskor. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALBERT ENGSTRÖM
KRAFTMÄNNISKOR
De händelser jag nu går att beskriva
tilldrogo sig i slutet av 1860- eller början av
1870-talet och torde förefalla nutidens barn
något drastiska, men då förvånade de icke.
I en fattig bygd i södra Sverige låg en
rad herrgårdar, samtliga bebodda av
adelsmän, som i vanliga fall förde ett mycket
enkelt liv, men ”skulle det va så skulle det
också va” var deras ordspråk. Det kunde
hända att palten och gröten försvunno från
matsedlarna och ersattes med präktiga stekar,
vilt och gammalt vin ur de innehållsrika
källarna, bålar tillreddes och tömdes med en
hastighet som skulle ha tyckts oss fenomenal.
Men alla herrarna voro oftast kraftkarlar och
det var en oskriven lag att gästerna förr eller
senare skulle hamna under bordet, medan
värdarna höllo sig raka och oklanderliga.
Alla voro mer eller mindre renässansfigurer
med en livslust och en förmåga att förtära,
som verkligen påminde om våra
sexton-hundratalspampars sätt att göra sig glada.
Och just den kväll eller natt berättelsen
börjar, ligger gamle kammarjunkare von
Haak i sin stora säng på Äppelnäs’ herrgård
och gör anteckningar i sin sedermera så
berömda dagbok, vars rykte spritt sig vida
i landet, fast den aldrig blivit tryckt, ty dess
innehåll var icke lämpligt för de bredare
lagren, emedan de löpande händelserna då och
då avbrötos av frivola historier, på vilka han
var specialist, hovskvaller från sekelskiftet och
tidigare, men även folkloristiska ting av en
must som endast kan jämföras med det
hundraåriga öl som var Äppelnäs’ heder och
oför-vanskliga ära. Jag hoppas att det stora
doftande fatet i den innersta källaren ännu finns
kvar och fungerar på tillfredsställande sätt.
Gamle kammar junkaren, som på
oroväckande sätt närmar sig nittiotalets för
herrar av hans kvalitet klimakteriska ålder,
har funnit att hans minne är klarare, om han
ligger, då han skriver. På det rymliga
natt-duksbordet, som prydes av en stånka
enbärsdricka, ligga diverse papperslappar och brev,
av vilka han stundom tar del, då något
behöver införlivas med dagboken, som kanske
bättre borde benämnas memoarbok. Då och
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
