Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fem dikter av Carl Sandburg i svensk tolkning av Erik Blomberg - Medaljong - Äg mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEM DIKTER
AV CARL SANDBURG
I svensk tolkning av
ERIK BLOMBERG
MEDALJONG
Bronsmedaljongen med ditt ansikte i profil har jag alltid hos mig.
Den skramlar inte mot lösa växelmynt i mina byxfickor.
Den är inte upphängd till påseende på kontorsväggen.
Jag bär den i en hemlig innerficka om dagen
och lägger den under min huvudkudde om natten.
Bronsen har kommit långväga ifrån: den motstod helvete och högvatten,
blod och flammor, innan ansiktet präglades.
Det är ett huvud sett från sidan: en kvinna som hoppas,
en kvinna som väntar,
en kvinna som svär bakom stumma läppar,
att havet skall bringa tillbaka, vad som gått förlorat.
ÄG MIG
A g mig i solen, i det blå.
A g mig på öppna havet och på bergen.
Då jag går genom gräset på havsstranden, vill jag gå ensam.
Det är härifrån jag stammar — klor och salt är mitt blod och mina ben.
Här är det näsborrarna vidgas och syret ropar på att få komma in i
.lungorna.
Och här bland rötterna av havsstrandens gräs vill jag gå ensam.
Kärleken går vida. Här tar kärleken slut.
A g mig i solen, i det blå.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
